1700-talets syn på
mentalsjukdom, det är dags att prata om det! Detta tack vare Nils
Uddenbergs nya bok på Atlantis, med den 1700-talstypiska titeln
Linné och mentalsjukdomarna. En kommenterad utgåva av PEHR
OSBECKS anteckningar om psykiatri under Linnés föreläsningar över
temat SYSTEMA MORBORUM läsåret 1746-1747. Uddenberg har alltså
sammanställt och skrivit en inledning till gamla
föreläsningsanteckningar. Inte nog med Osbeck, här finns även i
ett appendix några senare föreläsningar av Linné, delgivna tack
vare Anders Johan Hagströmers anteckningar.
Den nitiske eleven
Osbeck blev sedermera präst och läkare, och nog kan det vara av
intresse att följa hur han plitar ned vad Linné, Medicinae
Practices Professor i Uppsala, förtäljer i sina offentliga
föreläsningar. Anteckningar som hade ett annat värde då, när
läroböcker i stort sett var obefintliga. Uddenbergs inledning(ar)
går inte heller av för hackor, när han dels tecknar Linnés insats
som inspiration för den psykiatriska forskning som inleds i början
av 1800-talet, och dels hur systematiken fungerade på 1700-talet.
Här finns en
parallell till vår tids diagnoshysteri, där vi inte längre verkar
veta skillnaden mellan beteende och symtom. Vad är en avvikelse, vad
är sjukt? Stämmer det inte, med Tolstojs förvrängda ord, att alla
friska människor liknar varandra, och alla sjuka människor är
sjuka på olika sätt?
Linnés
klassificering av sjukdom innehåller nio kategorier, där
mentalsjukdom är nummer fyra, under beteckningen Morbi mentales.
Att ta del av den katalogisering han skulle göra i ett senare
arbete, Genera morborum, är ren poesi, när han kommer till
mentalsjukdomen:
- DELIRIUM
- PARAPHROSYNE (fjollighet!)
- AMENTIA
- MANIA
- DÆMONIA
- VESANIA
- MELANCHOLIA
- SYRINGMOS
- PHANTASMA
- VERTIGO
- PANOPHOBIA
- HYPOCHONDRIASIS
- SOMNAMBULISMUS
- CITTA
- BULIMIA
- POLYDIPSIA
- SATYRIASIS
- EROTOMANIA
- NOSTALGIA
- TARANTISMUS
- RABIES
- HYDROPHOBIA
- CACOSITIA
- ANTIPATHIA
- ANXIETAS
Givetvis med många
underavdelningar (femton stycken till nummer 76, hypokondrin).
Måttan är Linnés
universallösning, och i sina föreläsningar blandar han det som för
oss ter sig som självklarheter med det som – för oss – ter sig
som tokigheter. Som att spindelbett ska botas med dans i tretakt, i
tolv timmar. Tokigheter, ja, men somt också av förnuft, och ibland
rentav sunt sådant.
Det är fint att
följa det vackra 1700-talsspråket i Osbecks tappning, fint
återgestaltat av Uddenberg, vilket skapar en närhet som gör
tidsmaskinen överflödig. Rapsodiska episoder återberättas: ”En
torde inte pissa; ty han sade sig hafwa så mycken urin, att hela
staden skulle drunkna; han curerades således; de tände eld på en
badstuga utom staden och bad honom komma och släcka elden med sin
myckna urin; när han kom var det ej mer än ordinairt; då skämdes
han [och] gick hem, och blef frisk.”
I appendix alltså
vidare anteckningar av Hagströmer, som sexton år gammal lyssnade
till den betydligt äldre professorn. Hagströmers text är inte
renskriven, och påminner därför om hur det kunde bli när man
missade en föreläsning och lånade en kamrats anteckningar. Inte
till mycket gagn!
Det är förstås en
udda bok Uddenberg har sammanställt, och kanske inte kan bli mer än
en kuriositet. Men jag gillar hans milt belevade tonfall när han
nästan självironiskt framhäver att boken knappast är något
revolutionerande bidrag, vare sig kulturhistoriskt eller medicinskt.
Ändå läser jag in både skönhet och sanning i Linnés
vetenskapliga metod, och så är det nog alltid med den här ständigt
aktuelle mannen, förmodligen Sveriges enda genuina och bestående
bidrag till världsintelligensen.
En spännande, och känns det som, på något märkligt sätt högst aktuell lista på olika psykiska åkommor och själsligt-kroppsliga obalanser eller störningar. Fascinerande namn på dem också. Poesi är nog ordet.
SvaraRaderaSpråkmaterialister har mycket att plocka här.
SvaraRadera