Tungt sommarregn

Tungt sommarregn (av Jane Kenyon)

Gräset på fälten har fallit ihop,

och på vissa ställen ser det ut som att ett stort

djur som sen försvann har sovit.

Höet kommer att räta på sig om dagen

blir torr. Jag saknar dig stadigt, smärtsamt.

Inga av dina högljudda ankomster

eller avgångar, med dörrar som svängs vilt

på sina gångjärn, eller dina enorma underförstådda

suckar när du läser något sorgset,

typ Henry Adams brev från Japan,

dit han åkte efter att Clover dött.

Allt som blommar bugar sig i regnet:

vita irisar, röda pioner; och vallmon

med sina svarta och hemliga mittpunkter

ligger utspridda på gräsmattan. 

Från Collected Poems, övers. B.K. 25/6 2012)