Det är förstås
bara cyniskt att hävda att den engelska premiärministern Margaret
Thatcher egentligen var bra för England, eftersom ingen annan har
inspirerat till så bra brittisk popmusik, som hon gjorde under hela
80-talet. Hon var en avskyvärd människa, en ännu mer avskyvärd
politiker. Dock jublade jag inte när hon dog i våras, utan följde
som enda lärare på skolan begravningen i svt play, och tyckte det
var fint att hon valt Wordsworths fina dikt ”Ode: Intimations of
Immortality”. En avskyvärd människa är fortfarande en människa.
Enda lärare? Pft, jag kollade också! mvh en lärare på pb
SvaraRaderaSjälv märkte jag inte av så många som kallade henne en "avskyvärd människa" i samband med begravingen, inte ens bland den apoplektiska vänstern (eftersom den apoplektiska vänstern oftast tycks anse att människor är "produkter" av t.ex. gällande produktionsförhållanden, och därför kan befrias från en grad av personligt ansvar). Vad hon däremot stod för hade jag och många andra inte mycket till övers för, men som människa hade hon visst sina positiva sidor, inkluderat en del moraliska uppfattningar: hon var t.ex. passionerat emot dödsstraff.
SvaraRaderaHm ... jag var den enda i min närhet som kollade! Och fick kritik av kollegerna, dessutom.
SvaraRaderaNja, nog fanns det yttringar i England, missnöje - speciellt i norra England. Enligt min kollega från Newcastle var det t ex tomt på biograferna när den där filmen med Meryl Streep visades för något år sen. Man kan ju hitta nåt gott hos alla, t ex att Hitler gillade hundar.
Hitler...
SvaraRaderaAj då!
SvaraRadera