i drömmen som inte
är en dröm
när är någonsin
någonting en dröm
börjar bokstäverna
flytta
och bara de tröga
tunga konsonanterna står kvar
tätt packade i ett
vackert solstänkt myller
efter
flyktvokalernas förflyttning, och det går inte att läsa
det skrivna med
någon förståelse; bara ett enda ord hörs
där det lösgör
sig och svävar fritt och otäckt, eller om det är skrivet,
ett demonskrik:
– deformerad!
där på platån
över en avgrund där skuggorna darrar
går ditt eko
somnambult, vacklar till i den skrikande bokstavsskogen
och med dina
bortskämda händer lyfter du fram något
mitt barn [min själ]
- - -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.