*

i drömmen som inte är en dröm

när är någonsin någonting en dröm

börjar bokstäverna flytta

och bara de tröga tunga konsonanterna står kvar

tätt packade i ett vackert solstänkt myller

efter flyktvokalernas förflyttning, och det går inte att läsa

det skrivna med någon förståelse; bara ett enda ord hörs

där det lösgör sig och svävar fritt och otäckt, eller om det är skrivet,

ett demonskrik:

– deformerad!

där på platån över en avgrund där skuggorna darrar

går ditt eko somnambult, vacklar till i den skrikande bokstavsskogen

och med dina bortskämda händer lyfter du fram något

mitt barn [min själ] - - -