Lyrikvännen
är tidskriften som fått ny vind i seglen med sitt nya format i år. Nu är det
väl bara titeln som förblivit otidsenlig med sin anspelning på ett annat
tidsklimat – 50-talets, då det fortfarande fanns ett förtroligt tilltal till
läsaren. Nästa år fyller tidskriften 63 år, men jag antar att den förestående
pensionen kommer att förhalas.
Årets
sista nummer (6/2015) lockar med bland annat Majken Johansson, och utgör ett
utdrag ur Paul Tenngarts kommande bok – givetvis utgiven på ellerströms, och
det kan tyckas finnas slagsida åt det förlagets produktion. Å andra sidan kunde
Bonniers gärna starta en lyriktidning. ”Det lönar sig inte”, invänder logikens
argument, men det tror jag inte ett dugg på.
Nåväl.
Malte Persson går i svaromål i den debutantdebatt som Anna Axfors startade i
somras, och fick understöd av genom Oscar Nilsson Tornborg. Persson mildrar nu
sin tidigare kritik, och menar att det är klokare att invänta sakligheten som
tidskriftens långsamma utgivning kan skänka, i förhållande till
deadline-beroende dagstidningars mer snarstuckna inlägg (hans första inlägg
publicerades i Expressen). Ännu ett argument för tidskriften, alltså. Fast det
blir inte mycket till debatt när kontrahenterna synes så gott som helt överens.
Därför
kastar redaktionen in en fackla från Mette Moestrup, som skriver om
patriarkatet och dess förkvävande effekt på läsarna. Jag tvivlar på att det
blir någon fruktbar debatt kring den. Ämnet är för komplext, även om jag
uppskattar frejdigheten i hennes inlägg.
Det
stora utrymmet ägnas åt slovensk poesi, där ett stort antal skickliga svenska
poeter och översättare översatt några spännande namn. Jag blir sugen på att
läsa mer av Katja Perats fräcka dikter, och därför är det glädjande att hennes
debut ser ut att utkomma på svenska redan i mars, på Rámus förlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.