Lyrikvännen 6/2015

Lyrikvännen är tidskriften som fått ny vind i seglen med sitt nya format i år. Nu är det väl bara titeln som förblivit otidsenlig med sin anspelning på ett annat tidsklimat – 50-talets, då det fortfarande fanns ett förtroligt tilltal till läsaren. Nästa år fyller tidskriften 63 år, men jag antar att den förestående pensionen kommer att förhalas.

Årets sista nummer (6/2015) lockar med bland annat Majken Johansson, och utgör ett utdrag ur Paul Tenngarts kommande bok – givetvis utgiven på ellerströms, och det kan tyckas finnas slagsida åt det förlagets produktion. Å andra sidan kunde Bonniers gärna starta en lyriktidning. ”Det lönar sig inte”, invänder logikens argument, men det tror jag inte ett dugg på.

Nåväl. Malte Persson går i svaromål i den debutantdebatt som Anna Axfors startade i somras, och fick understöd av genom Oscar Nilsson Tornborg. Persson mildrar nu sin tidigare kritik, och menar att det är klokare att invänta sakligheten som tidskriftens långsamma utgivning kan skänka, i förhållande till deadline-beroende dagstidningars mer snarstuckna inlägg (hans första inlägg publicerades i Expressen). Ännu ett argument för tidskriften, alltså. Fast det blir inte mycket till debatt när kontrahenterna synes så gott som helt överens.

Därför kastar redaktionen in en fackla från Mette Moestrup, som skriver om patriarkatet och dess förkvävande effekt på läsarna. Jag tvivlar på att det blir någon fruktbar debatt kring den. Ämnet är för komplext, även om jag uppskattar frejdigheten i hennes inlägg.

Det stora utrymmet ägnas åt slovensk poesi, där ett stort antal skickliga svenska poeter och översättare översatt några spännande namn. Jag blir sugen på att läsa mer av Katja Perats fräcka dikter, och därför är det glädjande att hennes debut ser ut att utkomma på svenska redan i mars, på Rámus förlag.