”Utan
tvivel är man inte klok”. Så yttrade sig Tage Danielsson i boken
”Tankar från roten”, och det är ord som onekligen borde fungera
som en påminnelse till många experter som uttalar sig med
tvärsäkerhet. När svaren är tydliga bör du genast dra öronen åt
dig, och misstänka att här har nyanser slipats bort, och ett
förenklingsarbete utförts.
Nog
är det så att experterna och konsulterna anlitas allt flitigare.
Deras tjänster efterfrågas av alla som söker efter kortfattade
hållbara kommentarer. Det torde höra ihop med att världen blir
allt mer komplex, allt svårare att överblicka. Så skönt då att
någon erbjuder förklaringar, tittar på oss med bestämd blick, och
efter en diskret harkling lägger allt till rätta?
Nej
– för komplicerade saker kan inte läggas till rätta. Människor
som vet
är farliga: de har skådat ljuset, och dem kan du inte nå med
invändningar eller ifrågasättanden. Det är också lönlöst att
inleda diskussioner med dessa orakel, för det finns aldrig utrymme
för ambivalens när svåra sanningar ska förpackas prydligt och
lättförståeligt.
Problemet
är väl just detta, att det måste vara förståeligt: det finns en
trygghetslängtan hos oss, men jag menar att det är en destruktiv,
farlig längtan. Vi ska inte låta oss duperas av dessa profeter som
tjänstgör åt trivialiteten, och som faktiskt ljuger när de
erbjuder förståelse.
Kunskap
är ett farligt område. Det föreligger ingen paradox i övertygelsen
att ju mer du vet, desto mindre visshet har du. Bara den som inte har
satt sig in i en fråga kan uttala sig med säkerhet, medan den som
studerat frågan utifrån andra aspekter än de ytligaste vet att det
inte finns någon säkerhet, och inte heller några garantier.
Mycket
av det som går under namnet kunskap är reproducerade insatser från
förr, som upprepas, i en rundgång av allt säkrare utfästelser –
säkrare förankrade i osäkerhet. För de etablerade sanningarna
sprider bara ovisshet. Det enda som krävs för den typen av kunskap
är att du är läskunnig och har ett gott minne. Så här sprids
också myter och legender, om du förlitar dig för starkt och
obetingat på andras åsikter.
Vad
du kan bemöta detta med är ett kritiskt förhållningssätt, vilket
inte ska missförstås som skepticism, eller reaktionärt gnäll.
Ordet kritik missförstås ofta som något negativt, medan ordet i
sig saknar värdeladdning. Att vara kritisk innebär att bekämpa
förutfattade meningar, att vara konstruktiv i sitt tänkande, och
att bekämpa floskler.
Det
finns en glädje i att lära sig saker – ja, men också en fara när
dina lärdomar inte utsätts för omprövning, utan du följer ett
resonemang att ”det är sant för att så har jag lärt mig”. Det
finns något uppfriskande i barnets ”varför då”, som vi vuxna
borde bli bättre på att efterlikna. Här skulle vi tjäna på att
sträva efter mer konfrontation, inte nöja oss med charmfulla
plattityder.
Framtiden
blir sällan vad vi tror att den ska bli. Att det kalla kriget
upphörde var välkommet, även om vår nutida terrorvärld inte har
inneburit stora förbättringar, eller inneburit att frihetens
inskränkningar har upphört. Kommer vi om tjugotalet år fortfarande
att vara gisslan åt terrorister? Troligen inte – men vad som blir
ersättningen vet vi inte heller. Kanske något bättre eller något
ännu värre.
Den
enda fasta regeln att förhålla sig till är att allt är svårare
än du tror. Vart du än i världen dig vänder, ställs du öga mot
öga med ett emfatiskt kanske.
Du måste vara öppen, nyfiken och fantasifull – men framför allt
vaksam och misstänksam. Lita inte på experterna, när deras
kategoriska påståenden blir en fernissa som täcker den
villrådighet som är vårt sanna hem på jorden.
(Också publicerad i Jönköpings-Posten 12/5 2012.)
(Också publicerad i Jönköpings-Posten 12/5 2012.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.