Mørket er et mirakel, Sonja Nyegaard, Kolon

Efter en blygsam utgivning och ett uppehåll på 14 år återkommer konstnären och poeten Sonja Nyegaard till lyriken. Hon gör det med en ganska modest liten bok, Mørket er et mirakel, med några korta dikter på lite drygt 50 sidor. Så där som diktsamlingar kunde se ut förr i tiden.

Inte så märkvärdiga anspråk, alltså. Dikterna må röra sig försynt, men de handlar i stora drag om att komma till orden, om ett återvändande språk. Det föds i stunden, verkar dikterna antyda, något som bidrar till ett spontant intryck, hur välslipat formuleringarna än faller över raderna. Välgjorda är också de murriga teckningarna som ledsagar dikterna, och accentuerar det tungt allvarliga.

Titeln är stilenlig, och pekar ut själva innehållet. Det handlar då om hur vi ska förhålla oss till mörkret, när det är en så markant del av våra liv. Så läst blir det frågan om självinsiktens poetik, där Nyegaard rör sig känsligt in mot dramatiska situationer, utan att helt frilägga dem. Hon bevarar den okända världen, men lämnar den inte heller helt intakt: med subtila gester kan hon visa förändrade livsvillkor.

Förutom mörkret är en ängel en annan återkommande trop, så som hen beskrivs i flera mångbottnade rader:

                      ingenting er tyngre enn mørket

                      eller lettere enn jorda

                      selv engelen

                      er uten hode

                      vannet stiger

                      og blodet brenner

                      sånn som de snakker om måneskinn

Det blir då ett oroande bildspråk – ängeln som saknar huvud! – och förstärker den betryckta stämningen, som ändå alltså inte är helt förödande. Att låta ängeln ingå i sitt staffage är ett risktagande, då det lätt blir kliché, med de farliga Rilkeänglarna som varnande exempel.

Nyegaard undviker denna kliché, men inte genom att göra avkall på högstämdheten. Genom hennes dikter finns en allvarsam ton som jag uppfattar som tillförlitlig, helt enkelt eftersom den låter som den gör som en konsekvens av umgänge med mörkret. Dikterna visar lika mycket omsorg inför den yttre som inför den inre världen.