Tom Hedlund
debuterade så tidigt som 1972, men Nattens
arkiv är blott hans åttonde diktsamling. Här skriver han ut existensen,
livscykeln. Det handlar om åldrandet, om anhörigas demens, tid på vårdhem. Men
också om att ge en hund dödshjälp.
Han växlar mellan
formfulländade sonetter, en kalender med haikudikter, reseskildring, djurdikter
och metaforrika skogspromenader. I sitt sätt att beskriva det mänskliga på ett
blygsamt men samtidigt mystiskt sätt kan det likna Tomas Tranströmers metod, i
sitt sätt att konstatera saker med frågande tonfall. Nedtonat, men samtidigt
angeläget och finurligt samtidskommenterande. Prydligt, men samtidigt skarpt
och med fokus på närvaron i det som sker för stunden.
Det är fråga om en
dikt som tar sitt ansvar. Något är på väg att fullbordas, en färd som håller på
att nå sin slutdestination. En del av denna rörelse mot ett avslut finns
inskrivet i poeten själv: ”Solen i ryggen, / framför oss långa skuggor. / Snart
syns vi inte, / men vi vandrar vidare / under jorden, skugglösa.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.