Nattens arkiv, Tom Hedlund, Symposion

Tom Hedlund debuterade så tidigt som 1972, men Nattens arkiv är blott hans åttonde diktsamling. Här skriver han ut existensen, livscykeln. Det handlar om åldrandet, om anhörigas demens, tid på vårdhem. Men också om att ge en hund dödshjälp.  

Han växlar mellan formfulländade sonetter, en kalender med haikudikter, reseskildring, djurdikter och metaforrika skogspromenader. I sitt sätt att beskriva det mänskliga på ett blygsamt men samtidigt mystiskt sätt kan det likna Tomas Tranströmers metod, i sitt sätt att konstatera saker med frågande tonfall. Nedtonat, men samtidigt angeläget och finurligt samtidskommenterande. Prydligt, men samtidigt skarpt och med fokus på närvaron i det som sker för stunden.

Det är fråga om en dikt som tar sitt ansvar. Något är på väg att fullbordas, en färd som håller på att nå sin slutdestination. En del av denna rörelse mot ett avslut finns inskrivet i poeten själv: ”Solen i ryggen, / framför oss långa skuggor. / Snart syns vi inte, / men vi vandrar vidare / under jorden, skugglösa.”