Salórepubliken var
en kortvarig italiensk regim i slutet av andra världskriget, odödliggjord i
Pier Paolo Pasolinis sista film från 1975. Utifrån denna historia skriver
poeten Emilio Zucchi (född 1963) en svit dikter, både episk och dokumentär. Som
huvudperson fungerar Pietro Koch, ung och sadistisk torterare, beredvillig att
skicka judar till nazisternas koncentrationsläger.
Zucchis dikt
handlar om förlåtelse. På ett häpnadsväckande sätt får ett av offren, Anna
Maria Enriques, föreslå frälsning för denna ondskans hantlangare: ”Jag kommer
ihåg dig / som frånstötande vidrig; ändå hoppas jag / att från ditt mörka inre,
/ måttlöst i sin ondska, / en gnista av kärlek ska ha sluppit ut / för evig
tid.”
Sällan har jag läst
mer drabbande dikt. Zucchi registrerar med ohygglig saklighet tortyr och våld, och
visar hur tidlös ondskan är, i dikter som gör anspråk på autenticitet. Det
verserade tonfallet bidrar till att förstärka det hemska, men som möjlig utväg
finns alltså förlåtelsen, lika svår som den är nödvändig.
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 27/7 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.