Ondskan in i märgen, Emilio Zucchi, översättning Jesper Svenbro, Faethon

Salórepubliken var en kortvarig italiensk regim i slutet av andra världskriget, odödliggjord i Pier Paolo Pasolinis sista film från 1975. Utifrån denna historia skriver poeten Emilio Zucchi (född 1963) en svit dikter, både episk och dokumentär. Som huvudperson fungerar Pietro Koch, ung och sadistisk torterare, beredvillig att skicka judar till nazisternas koncentrationsläger.

Zucchis dikt handlar om förlåtelse. På ett häpnadsväckande sätt får ett av offren, Anna Maria Enriques, föreslå frälsning för denna ondskans hantlangare: ”Jag kommer ihåg dig / som frånstötande vidrig; ändå hoppas jag / att från ditt mörka inre, / måttlöst i sin ondska, / en gnista av kärlek ska ha sluppit ut / för evig tid.”

Sällan har jag läst mer drabbande dikt. Zucchi registrerar med ohygglig saklighet tortyr och våld, och visar hur tidlös ondskan är, i dikter som gör anspråk på autenticitet. Det verserade tonfallet bidrar till att förstärka det hemska, men som möjlig utväg finns alltså förlåtelsen, lika svår som den är nödvändig.  

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 27/7 2018)