I sin nya bok Politiken porträtterar Helene Rådberg
kvinnor i lågavlönade yrken inom sjukvården och barnomsorgen. Hon gör det i en
empatiskt skriven dikt som ger röst åt dem som saknar plattform, i starkt
poetiska bilder som pekar ut missförhållandena. Det är en underdrift att påstå
att det är välkommet.
Välkommet, eftersom
Rådberg låter oss ta del av en värld som angår så många, och som borde skapa
identifikation även hos dem som tillhör andra samhällsklasser. Här sys en allt
snävare kostym av politikernas nedskärningar: ”Rasar genom korridorer / Sjuk
bland de sjuka Spegel / Sjukdagar mal mals / som malande in i kontroller”.
Arbetet reducerar
dessa kvinnor till kroppar, något som förstärks i Rådbergs återkommande bild av
belastningsskador, den emfas hon ger kroppen i närbilder av kroppsarbetets
konsekvenser. Hon tar hjälp av bland andra Sylvia Plath för att visa att
motståndet finns investerat i själva språket, att det är där kedjan kan brytas.
Traditionen är stark, ja, men likaså viljan att förbättra våra villkor.
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 20/7 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.