Inga bokbål i England

The Economist-bloggen Prospero skriver om upploppen i England, att boklådorna verkar ha skonats (förutom Gay´s the Word i Bloomsbury, London). Att vandalerna skulle låta bli att slå sönder boklådornas fönster tack vare en vördnad för boken är nog att ta i för mycket - snarare är de helt likgiltiga, då det inte finns anledning att tro att engelska unga män läser fler böcker än unga svenska män (typ 28 %). Nu är jag inte så naiv att jag tror att det är så enkelt som den slutsats som har hörts från olika håll, att den som läser böcker och är bildad har mindre behov att slå sönder saker: har man ett språk behöver man inte slänga gatstenar (varför stod det då Emmeline Pankhurst på en gatsten jag hittade i London förra året?); nä, för bildning är inget vaccin mot våld. Men ändå - en bok kan ge verkligheten mindre svartvita konturer, mindre av kategoriska indelningar. I dag skriver Lena Andersson i DN om faran med gemenskaper, och att vi ska passa oss för att befästa en konsensus och leva med uppfattningen att "det ska vara så för att det har varit så". Människor i grupp är det djävligaste jag vet.

(Bilden är från London, 8 augusti 2011.)