Skräckfilmskonnässören, sångaren och skådespelaren Freddie Wadling fyller 60 år idag. Han önskar sig play station-spel, enligt vad han berättade i söndagens DN. Det var rätt otänkbart för omkring 20 år sedan att föreställa sig honom uppnå den här aktningsvärda åldern, då han levde som om morgondagen inte fanns. Det var gott om inställda spelningar på den tiden. Men när han väl stod på scenen uppstod alltid en säregen magi, när han slöt ögonen och sjöng en bulgarisk folkvisa eller någon av sina spännande egna låtar. Som "Ships", från Blue for Twos första LP (1986). När väl det svenska etablissemanget släppte in Freddie Wadling, kring millennieskiftet, och erbjöd honom priser och stipendier, var det för sent: de skivor han har gjort under 2000-talet har varit ganska bleka, om man jämför med hans produktiva år på 80-talet och början av 90-talet (exempelvis den gravt underskattade Mobile Whorehouse-skivan, med Alexander Hacke som producent). Han är också en av ytterst få svenska artister som kan skriva sångtexter på engelska utan att man rodnar av skam: tvärtom använder han ordlekar och idiom på ett naturligt sätt, och med en svärtad humor: "The trees hide a feverous moon / The streets suck the light from a spoon" ("The Trap"). Eller för all del den gamla livefavoriten "Ships", som lärde åtminstone mig vad det engelska "when my ships come in" betyder.
Jo då. Han är en av de få man kan lyssna till (och även titta på...) Men trots allt är han bäst när han sjunger vad ni nu för tiden kallar för "covers."
SvaraRaderaModern underhållningsmusik skulle vara mycket mer njutbar om 99 % av alla artister avstod från att skriva eget material och koncentrerade sig på att tolka klassiker (inom u-musiken alltså). Jag räknar gärna Wadling till de 1 %-en.
Jag har hört flera av de moderna mikrofonslukerskorna sjunga t.ex. Brel eller t.o.m Taube. De kan ju och det kan låta underbart.
Ta Sofia Karlsson som ett exempel.Hon började med fantastiska tolkningar av Dan Andersson och andra. En underbar artist. Men så började hon skriva "egna låtar" och det blev bara blaha blaha.
Men Freddie är bra och 60 är ju ingen ålder...
Min far, som var engelskalärare, blev alltid irriterad när jag och min bror lyssnade på "Ships". Då han tyckte att de sjöng "When my ships comes in".
SvaraRaderaHan sjunger ju "comes in". Ett vanligt misstag för en svensk.
SvaraRaderaHe he, jag vet, hans grammatik är bedrövlig (kan jag säga som engelsklärare), men äsch, känslan!
SvaraRaderaDet exempel jag hade från "The Trap" ser ut så här illa i det tryckta häftet:
The trees hides a feverish moon / The streets sucks the light from a spoon.
Angående cover-låtar, ja, ibland kan man önska något sådant. Jag har lyssnat en del på Magnus Carlsson (Weeping Willows-sångaren), som sjunger 11 pop- och jazzlåtar i jazzarrangemang. Det finns en del att säga om den skivan!
Han ser precis ut som för 20 år sedan också..
SvaraRaderaMitt första minne av honom är 1991, "svartklubb" i Göteborg, på en vind (?) absolut sista helgen innan polisen slog igen.. (hm just det, det var då Gbgs egen Modigliani* stötte på mig.. men jag satt tyst som minns inte vad hon hette, Modiglianis väna tunna kvinna som tog livet av sig några dagar efter hans död, hon hoppade.. jag bar i alla fall rosa/ lila/ guldbroderad secondhand - förresten, alltid lätt att vara hemlighetsfull om man är knäpp tyst: projektion) i alla fall, tre trappsteg upp var det utställning. Porrbilder överkorsade med svart spritpenna: tjocka kryss. På en säng i rummet låg Freddie och sov. Det var hans bilder.
* Herregud vilka storys någon berättade om honom på måndag efter, undrar var han är nu? Stort ansikte mörkt hår. Hela tidsperioden står som i ett förklarat ljus.. -91.
Lovisa, tack, det finns många historier om Freddie W, jag minns en rätt oskyldig grej från Bollnäs våren 1989 - - -
SvaraRaderaHmmm har du sagt A.. Bollnäs + oskyldig bådar gott
SvaraRadera