Vad jag fick med mig från Schweiz, förutom en påse choklad och en fin Borges-bok som jag inte ens hunnit kika på, var en förkylning som angrep mig på alla flanker: bihålorna, halsen, öronen, huvudet, bröstet (andningssvårigheter), hosta, etc ... Jag hann precis sätta mig i bilen i Göteborg så kände jag de första symtomen. Sedan en arbetsvecka, som avklarades med hjälp av medicin för bihålorna, smärtstillande för huvudet, nässpray, etc ... Och ändå blev det värre till helgen. Samtidigt som en magsjuka grasserade här hemma. Men den åkomman gör nog bäst i att ge fan i mig: för man kan väl inte vara sjuk på två sätt samtidigt? Välmenande människor i min omgivning ber mig uppsöka läkare, men det gjorde jag en gång på 90-talet, och han skrev ut penicillin i så hög dos att jag fick en allergisk reaktion och fick åka taxi till akuten, med dödsångest (det enda jag har överdoserat är penicillin: det är lite tragiskt). Dessutom har jag ingen feber - på ett sätt vore det kanske att föredra att någon gång få feber, för då blir man väl frisk(are) fortare? Men jag har inte haft feber sedan 1986. Det enda jag har är dålig sömn, och ett efterhängset lidande som jag befarar kommer att hålla i sig hela detta så kallade sportlov - - -
Typiskt - du och din febersuktan Björn!!! Men jag tror det är förankrat i någon sådan där sanning att immunoglobulinernas kneg forceras och interleukinerna lägger på ett kol under feber - -
SvaraRadera"lägger på ett ko[h]l under feber", jaha ...
SvaraRadera