Att vi kommer att få en generation som inte tänker på George Orwell när de hör uttrycket "Big Brother", det kan jag leva med, men jag begriper inte hur en kulturchef (Åsa Linderborg i Sosseblaskan) och en erkänd kulturjournalist (Jens Liljestrand i Sydsvenskan) går på en så enkel reklamkupp att de går med på att stängas in ett dygn i Big Brother-huset, för att delta i förhandsskriverierna i återlanseringen av detta tv-program. Enligt Linderborg är det "kritiskt tänkande journalister" som stängts in, men hennes kritiska text handlar mest om att raljera över moderaterna, att några av dem dricker, några hånglar, och till sist en föga originell marxistisk analys (deltagarna i programmet är varor). Liljestrand skriver mest om sin tid i dokusåpan "Baren" som gick för snart tio år sedan (han blev "en aning mer ödmjuk"), och att det var roligt att bada jacuzzi. Enligt Linderborg finns det ett förakt mot deltagarna och mot alla som följer de här serierna: jag skulle säga tvärtom, att föraktet riktar sig mot den som vågar ifrågasätta det vettiga med detta projekt, för då handlar det om klass, om kön, om att du inte ska ha mage att kritisera sårbara människor. Det skulle inte förvåna mig om vi återigen får läsa ett otal texter som handlar om hur mycket man kan lära sig om beteenden och mänskligt samspel av att titta på serien.
De som har skrivit så här visar att de - vid behov - kan ge upp delar av sin personlighet (omdöme, integritet). Det kan säkert vara nyttigt vid fler tillfällen. Naturligtvis kan man skriva på kultursidorna om Big Brother, men jag stör mig på det personlighetslösa skrivsätt som kopplas på, typ 'Plötsligt befann jag mig i Big Brother-huset... med en kamera halvvägs upp i rumpan.'
SvaraRaderaVisst, man kan nog skriva om Big Brother (också), och det har det minsann gjorts! Fast, som du säger, får man önska lite mer analys = kritiskt tänkande, då?
SvaraRaderaHerregud, jag måste strössla kommentarer.
SvaraRaderaBat for Lashes: jag skrev att hon känns som en produkt (ve marxistiska analyser) däremot: "känns*" faktiskt inte deltagarna (eller den säsongen jag såg - när Carolina Gynning vann - jag såg alla avsnitt utom 1! Hela hösten klistrad framför burken - och sedan röstade jag: sms sms sms på Carolina! Nej sannerligen, deltagarna känns inte som "varor". Alla har så klart "rätt" att uttala sig. Problemet är när man inte kan ifrågasätta något om motargumentet/en är just det/de du tar upp, den gamla vanliga skåpmaten (som förvisso kan se helt olika ut) t ex: klass, kön .. Det är så lågt i tak och så många redan hörda argument. Oavsett vad ämnet är. Ja kritiskt tänkande men gärna i annorlunda banor.
* hinner inte byta ut ordet måste koka te
Ok, men vad lär man sig, som man inte kan lära sig annars? Är det bara förströelse, eller något allvarligare, något - värre? Hur skadligt är det?
SvaraRaderaHm ja vad lär man sig.. tänker att allt jag tar in lär jag av, fast det är ju ett urval (av det jag tar in) vill veta ALLT foga samman många olika bitar ur olika hörn av verkligheten.. och så blir det till slut min referensram (lite ego här) empati och sympati när man inte bara kan avfärda företeelser/ människor - det är inte skadligt. Min pappa la Dostojevskij och Gogol på mitt skrivbord, han fick ont i huvudet av Ratata han avskydde ABBA "porr!" U137 var (möjligen) planterad av amerikanerna.. från det ena till det andra. Det är inte förströelse det är sociologi det är livet. Jag hade velat diskutera med min pappa nu men det är för sent.
SvaraRadera