Lord Byron om Tasso

O Leonora, du, som trodde dig
förnedrad, när du älskades av mig,
som tänkte, att din skönhet var en kyrka,
där blott monarker hade lov att dyrka:
gå, säg din broder, att i denna stund,
till trots av alla lidandes förbund,
varför ett vanligt hjärta måste brista,
av år, av sorger, kanske ock en gnista
av det hans högmod har tillräknat mig,
jag än av all min själ tillbeder dig:
och lägg därtill, att, när palatsen ramla,
som nu till dans och fröjd hans skaror samla,
och staden står på prakt och minnen tom,
skall detta ställe bli en helgedom.
Och dig - när skönhetens och bördens dager
förbleknat, som dig jordens hyllning gav,
dig hälften skänker jag utav den lager,
som sprida skall sin skugga på min grav.
Ej någon makt, ej själva dödens vilja
kan våra namn ifrån varandra skilja.
O, Leonora, liksom jag var din,
fastän för sent, du bliver även min.

Lord Byron, "Tassos klagan", övers K.A. Nicander.
(Bilden: Lord Byron, målad av Thomas Philips.)