När vi svensklärare på kursen i staden Z tröttnade på - ja, vad tröttnade vi inte på? - livet, vår italienske lärares pedagogiska stil, det blaskiga kaffet, grekiskornas tjat om Kafavis, allt köande vid hissarna - kort sagt, när vi blev så där fnittrigt trötta som jag tror att man måste vara lärare för att förstå - då begrundade vi hur det kan komma sig att vår litteraturlista i ämnet Swedish A har så många udda inslag. Om jag inte vore rädd för repressalier skulle jag nämna namn, men jag vill inte väcka den Björn som sover - men ett av namnen är Runar Schildt, som måste finnas med för att fylla en finlandssvensk kvot. Så när den stora fnittrigheten rullade in skrev N nidvisor om honom, D försökte berätta för japanskorna om hans centrala plats i den svenska kanon, och så vidare. Ja - hela helgen marinerade vi oss i Runar Schildt, och jag lämnade Schweiz i övertygelsen att det här är ett namn jag aldrig mer kommer att stöta på. Tills jag i morse öppnade DN, en intervju med ståuppkomikern André Wickström, som berättar om sin favoritförfattare. Den renaste av slumpar - förstås - - -
Tur att det inte var Bertel Gripenberg. Han var verkligen speciell; jag har en broschyr, "En dröm om folkviljan" (köpt på en antikvariatsrea) som måste ha skrivits år 1918 eller kort efteråt men som i förordet antedateras till seklets första år. Där beskriver han (i form av en profetisk 'dröm') hur oduglingar, kommunister och kosacker gemensamt vräker de kloka och civiliserade i Finland över ända - och med en fullt avläsbar, undertryckt sadistisk erotisk njutning i berättandet tecknar Berra hur bondkvinnor våldtas, knutpiskas och bränns på bål (!) av de socialistiska bandithoparna. Helt fantastiskt.
SvaraRadera"En dröm om folkviljan" skrevs 1907, och publicerades i den rikssvenska tidskriften Varia året därpå. Gripenberg skildrar hur han somnar under en slädfärd, och i drömmen förflyttas in i en nära framtid, till år 1913. Det uppror som skildras i novellen är alltså helt hans egna fantasier, men de fick näring av berättelserna om oroligheterna i Estland och Livland 1905 och 1906.
Radera1918 gav Gripenberg ut novellen på nytt i bokform. Nu försåg han sin lilla fantasi med ett triumferande förord, där han förklarade att han redan tio år före frihetskriget visste vad de röda skulle ställa till med!
Men en intressant detalj är att Gripenberg ändrade texten på vissa punkter inför nyutgåvan. I den första versionen hade socialisterna gjort uppror tillsammans med suometarianerna, alltså den finsknationella högern, och upproret var i första hand riktat mot den svenskspråkiga bildade klassen. År 1918 bestod den av Gripenberg beundrade vita armén av både svensk- och finskspråkiga, och därför beslöt han att tona ner språkaspekten.
En finsk historiker, Lauri Hyvämäki (1913-1980) behandlar Gripenbergs idévärld ingående i en essä i boken "Sinistä ja mustaa" (Blått och svart) från 1971.
Jo, BG har också översatt Oscar Wilde.
SvaraRaderaMen den där texten låter underbart bisarr.