Vesalius, Magnus Dahlström, Bonniers

 

Vesalius var läkare och anatom på 1500-talet, och huvudperson i Magnus Dahlströms nya roman. Till hans bostad anländer en skeletthand i en trälåda, vars knapphändiga information får honom att ana att den kan ha tillhört Jesus. Vesalius ägnar sin tid åt att fingranska denna hand, medan hans hustru och dotter planerar att överge honom och resa därifrån. Detta är hela händelseförloppet i denna monologiska roman på drygt 200 sidor, helt utan kapitelindelning.

 

Det låter kanske inte lockande? Men här har Dahlström skrivit en svindlande bra roman som inger stor fasa. Han har en unik förmåga att med små förskjutningar släppa lös oroande detaljer och ändå förankra skeendet i en verklighet som görs fullt trovärdig. När familjen överger Vesalius tar hans tvångstankar över och får honom att tappa förståndet och tro att han drabbats av något smittbärande. Det logiska tänkandet rämnar och ger vika för det irrationella och okontrollerbara, ett tema som går tillbaka till Dahlströms debut med noveller på 80-talet. Det gör honom till en ovanligt konsekvent författare.

 

(Också publicerad i Vi 2/22)