I sin bok om den
brittiske romantikern William Blake kallar Carl-Johan Malmberg honom
för ”möjlighetens diktare”. Det är en vacker sammanfattning av
den optimistiske särlingen Blake, som nu äntligen fått en vacker
och ytterst läsvärd introduktion på svenska.
Till största del
missförstådd av sin samtid har poeten och bildkonstnären William
Blake (1787-1827) blivit desto mer uppskattad av senare generationer.
Många kan nog vittna om sitt privata ”Blake-ögonblick”, när vi
med klarsynt andäktighet drabbats av kraften i Blakes dubbla vision
– alltså en bildsatt poesi där både text och bild är lika djärv
och nyskapande.
Carl-Johan Malmberg
berättar inledningsvis i sin rika monografi Stjärnan i foten
om ett sådant ögonblick. Det är en ambitiös och på många plan
oerhört genomarbetad bok. Inom engelskspråkig forskning har Blake
sedan länge varit ett hett villebråd, medan den svenska
introduktionen har låtit vänta på sig. Vi som följt Malmberg som
essäist genom bland annat tre samlingar är tacksamma att just han
tagit sig an ämnet, inte minst med sina djupa kunskaper i både
bildkonst och litteratur.
Malmberg är generös
och delger med ödmjukhet sina personliga upplevelser, och uttrycker
sig med skärpa och klarhet. Han är både självständig och djupt
förtrogen med tidigare forskning, vilket får resonemangen att vila
i spänningen mellan det egensinniga och det konventionella.
Det speciella med
Blake är – bland annat – att han är lika enkel som han är
svår. Som läsare av hans poesi kan du charmas av barnkammarramsor,
men också förlora dig i mytologiska labyrinter och ett sätt att
tänka i metaforer som hela tiden utmanar och skjuter fram vad som är
möjligt att uttrycka i dikt. Han kan vara naiv i ena stunden, och
starkt samhällskritisk i nästa. Eller i samma, som i den berömda
dikten ”The Tyger”, som här får en tolkning över drygt 30
sidor.
Då är det tur att
Malmberg också är både lättillgänglig och smart, och att han
aldrig tillåter sin lärda sida att slå över i arrogans eller att
han låter den skymma det han talar om. Detaljer lyfts fram med
varsam hand. Om något ska kritiseras är väl definitionen av
gotiken något slarvig, liksom att han undervärderar Burkes
1700-talsuppfattning om det sublima.
Men desto viktigare
att Malmberg är så säker när han läser bild och dikt att han kan
tillåta sig djärva tolkningar, samtidigt som han är vaksam inför
övertolkningarnas lockelse. Titeln härleder han från en
illustration där poeten Blake får inspirationen från poeten John
Milton (numera så gott som bortglömd, trots att vi fick en svensk
översättning av Det förlorade paradiset förra året – en
bok som då hade Blakes illustrationer på omslaget!).
Det är skrivet i
hängivelsens tecken, och precis som Blake excellerade i att förena
motsatser – Himmel och Helvete, Oskuld och Erfarenhet – förnimmer
jag när jag läser Stjärnan i foten hur Malmberg i sin tur
har förenat passionen och omdömet. Få svenska skribenter har nog
lika suveränt arbetat i både Logos och Patos tjänst.
(Också publicerad i Jönköpings-Posten 4/4 2013)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.