Jag läste intervjun med den famöse näthataren Erik W i DN häromdagen, och blev lite beklämd. Mest för att han verkade vara så urbota dum - alltså, korkad. Nog kan man hata - det går att hata konstruktivt, det vet jag av egen erfarenhet, men hans kommentarer var bara ointelligenta. När han kallar det för "konstruktiv kritik", till exempel. Kändisar som bloggar brukar då och då beklaga sig över näthatarna, och jag vill inte förringa deras lidande - men till viss del får de skylla sig själva. Skrev de mer intressanta saker skulle hatarna inte vara så intresserade av att följa dem.
Jag hittade också en anakronism: 1956 spelade Jerry Vale in en Morrissey-låt, "You Don´t Know Me". Texten är så mycket Morrissey att han varje år får sin vikt i glass i royalty från US Copyright Office.
Alltså, jag hatar Morrissey, verkligen! Nej - fel av mig - jag har faktiskt försökt att bannlysa allt hat från mina känslor men nog tycker jag ruskigt illa om honom. Jag hatar inte ens broccoli längre och föredrar det t.o.m. framför den mesta moderna underhållningsmusiken.
SvaraRaderaMen nog hade väl artikeln om Erik W. ett visst underhållningsvärde? Om vi skall vara bottenlöst ärliga: ger det inte en viss tillfredsställelse innerst inne att läsa hur en riktigt dum person gör bort sig? (Jmf ovan!) Men de som blir direkt utsatta för hans tirader kanske har svårt att uppskatta det.
Nice try! Inte går det att hata Morrissey - det är ju som att säga att man hatar Zlatan eller Zarah Leander ...
SvaraRaderaSofia Arkelsten, däremot ...
När Charles Lamb en gång sa att han hatade en viss person, invände någon: ”Men du har ju aldrig träffat honom.” ”Självklart inte”, svarade han, ”jag skulle aldrig kunna hata en människa jag har träffat.”
SvaraRaderaSom Stig Larsson berättade i babel i torsdags, att Horace Engdahl hade försvarat sig när han blev anklagad för att ha pratat om någons löjlighet i dennes frånvaro: - Men alla människor är ju löjliga!
SvaraRadera