Lyrikvännens nya nummer (5/11) handlar om tysk poesi, påpassligt nog då temat för bokmässan är det tyskspråkiga. Eller är det Tyskland? (Jag ska inte åka till Göteborg, och det är väl typiskt, att första gången jag har en bok publicerad, då är jag inte där. Men jag har, till skillnad från vad vissa tror, ett liv, utanför boken och böckerna.) I alla fall har i Lyrikvännen Elisabeth Hjorth skrivit en dikt om den norska tragedin 22 juli i år. Redan? Ja, fast Pia Tafdrup reagerade ännu tidigare, då hon i den danska tidningen Politiken 27 juli publicerade dikten "Syv kjoler for synligheden", som också gick att läsa i DN någon dag senare. Hur är då Elisabeth Hjorths dikt? Ja, det är en lite tunnare klädedräkt, men som det kunde heta: "Efter Utöya är det barbariskt att skriva poesi." De bästa dikterna om Utöya skrevs innan Utöya, och den som vill förstå får läsa dem i stället. Jaha. Det här skulle ha handlat om något helt annat, men det får bli en annan gång.
Hjälp, poesi är ju en av få möjligheter att begripa världen. På mitt köksbord såg jag i morse två glansiga kataloger från svenska klädföretag ligga och blänka på vaxduken. Överst hade någon lagt en tunn, vit bok med finsk lyrik. Uppslagen vid en dikt om att själv välja vilken dörr man vill gå ut genom. Den glansiga reklamen var förmodligen dyrare än lyriksamlingen att producera och till på köpet inslagna i celofan, som om den vore värdefull.
SvaraRaderaPoesi kan vara en hjälp: ja, men helst i förväg, alltså att de dikter som bäst förklarar en katastrof är skrivna innan katastrofen inträffar. De bästa dikterna om sorg berör inte den direkta sorgen, utan den allmänna sorgen som alla delar, och därför kan man bättre lindra sin ångest efter händelser som Utöya genom att läsa exempelvis Erik Lindegren, eller Stagnelius. Det gjorde jag.
SvaraRaderaJa, så är det. Sorgen lindras på omvägar. Bildkonstens språk kan ibland fungera bättre vid stumma känslor.
SvaraRaderaMed anledning av massakern....
SvaraRaderaav Caisa-Britt Ericsson den 23 juli 2011 kl. 16:30
UNGDOM I FÖRVANDLING
I dessa dagar rymmer vårt hjärta
så mycket oro och isande smärta...
Tankarna flackar helt vilsna omkring
djupt i själen vassa, skärande sting...
De unga upplever en katastrof så svår
med blod, sorg och kamrater på bår...
De står vid framtidens helöppna dörr
men Livet blir aldrig så ljust som förr..
En verklighet med ofattbara minnen
har för alltid sargat deras sinnen...
Tvivel och oro gnager i deras själ
men vi önskar att allt måtte gå dem väl...
Tankar flyr... när morgon gryr
SvaraRaderaav Caisa-Britt Ericsson den 23 juli 2011 kl. 03:04
SAKNAD I MÖRKER
Mörkrets sammetstäcke famnar oss
skyddar och vaggar oss till själslig ro
Stjärnor tindrar och blinkar likt bloss
från himlavalvets ofattbara bro
Finns där några kära som på oss ser
tanken ilar... men den skänker tröst
knäpper våra händer och ödmjukt ber
att på nytt få uppleva någons röst
En röst som vi alltid inom oss har
ett hopp som vi bär och hoppas på
vi har snart inga sorgens tårar kvar
men livet går vidare trots allt ändå
Med anledning av tragedierna i Norge...
SvaraRaderaav Caisa-Britt Ericsson den 25 juli 2011 kl. 21:56
KYLIG NORDANVIND ... MOT VARM SOMMARVIND
Helt plötsligt ser världen annorlunda ut
svårt skadade och livslågor som blåstes ut...
Många får aldrig mer rå om sina älskade och kära
som mötte Ondskans ansikte så verkligt och nära...
För dem en bit i Livets pussel alltid saknad är
när de förlorat en familjelänk, älskad och när...
De överlevande, deras familjer och alla vänner
behöver all ro, frid ... och få visa vad de känner...
Tänk, om Sorgens bistra och kyliga nordanvind
kunde bytas ut mot en ljuvligt varm sommarvind...
En vind som läker såren och den eviga smärtan
skänker ljus och framtidshopp i deras hjärtan...