Amerikanska Lorine Niedecker finns representerad tidigare på svenska med det lilla häftet Min vän träd som utgavs 2019 på Chateaux, i Beata Berggrens översättning. Nu utkommer på samma förlag, med samma översättare, ytterligare en bok. Det rör sig om debuten från 1946, Ny gås.
Niedecker tar med titelns ord ”ny” fasta på Ezra Pounds credo ”make it new”, och nog finns i hennes dikter något av den imagism som vi förknippar med Pound. Hon skriver mestadels korta dikter, och inleder med två utropstecken, ett skiljetecken som inte hushåller med. Hos Niedecker kan miniatyren se ut så här:
För sol och måne och radio
betalar bönder dyrt;
deras naturtillgång: stäng
av världen tidigt.
Det här låter också som en tidig civilisationskritisk dikt: ”stäng av världen”, ja vem har inte tänkt så de senaste åren? Och Niedecker skriver uppfordrande om träd, om natur, om djur, om den värld vi har framför oss. Hon är konkret, men också surrealistisk i sitt bildspråk. Eller så här: de vildsinta metaforerna ger ibland vika för verklighet.
Det blir ett växelspel mellan fantasi och verklighet, där hon frammanar krig, manligt våld, utifrån en amerikansk kontext. Denna kontext är inte svår att sätta sig in i – diktsamlingen utkom på eget förlag, och är skriven i skuggan av det andra världskriget. Niedecker ratades av de större förlagen, och fick sitt erkännande först sent i livet, med en postum skjuts in mot en central amerikansk poesikanon för 1900-talet först efter sin död 1970.
Nu ses hon som en av modernismens stjärnor, och när man läser Ny gås är det inte svårt att förstå varför. Det är en bok som utnyttjar visor och ramsor för att väcka liv i barndomens mottaglighet för språkets nyanser och egenart. Även om hon förståeligt nog inspirerades av surrealismen och såg dess konstnärligt frigörande potential var hon samtidigt förankrad i det reella.
Dikterna rör sig i ett idiom som växlar mellan det sakliga och det busiga, allt förmedlat på ett sparsmakat språk. På ett plan är det oamerikansk dikt, det vill säga att den tar avstånd från de storslagna planerna och de högt flygande idéerna, till förmån för mer blygsamma anspråk. Den amerikanska historien exponeras som full av svek mot urinvånarna, och de barnsligt skrivna dikterna röjer sitt egentliga uppsåt, som går den politiska kampdiktens ärenden.
Det som förmedlas är då en dikt som görs beroende av glimtar och antydningar. I en av dikterna, ”Pionjärerna”, visas en scen med omedelbar ögonblickskänsla, när Niederdecker berättar om en av förhandlarna som skulle svika urinvånarna under mitten av 1800-talet:
Anson Dart trängde in i skogen,
sprang rakt på smultron.
Köld, eldsvådor, landspekulation, komet.
Majs att plantera.
Hur bevarar man smultron? –
Indianernas socker fullt av jord.
Hur bevarar man jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.