Hur ska en
författare hitta den form som gör mest rättvisa åt innehållet? Den som i likhet
med Andrzej Tichý är intresserad av att skildra nutidens akuta problem i form
av ökade samhällsklyftor, människor på flykt, social utslagenhet, gör det bäst
genom att lyfta in den trasiga verkligheten i texten. Renheten är en novellsamling där olika röster gestaltar den tematik
Tichý tidigare skildrat så övertygande. Det är människor som hankar sig fram
som befolkar de olika berättelserna.
Noveller av
konventionellt slag är det inte; mer handlar det om röster som korsar varandra.
Allra mest så i titelnovellen, där intrig och narrativ ger vika åt ett rastlöst
mångstämmigt kontinuum, som glider rakt ned i förtvivlan. Som en röd tråd
fungerar våldet som en av de förutsättningar karaktärerna blir inlåsta i. Tichý
imponerar med sin osvikliga förmåga att respektera dessa individers utsatthet,
och beskriver smärtan i att vara vid liv. Hans noveller är inte lättlästa, men
de utgör ett motgift mot de förenklingar som samhällsdebatten består av.
(Också publicerad i
Vi, 2/20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.