Renheten, Andrzej Tichý, Bonniers

Hur ska en författare hitta den form som gör mest rättvisa åt innehållet? Den som i likhet med Andrzej Tichý är intresserad av att skildra nutidens akuta problem i form av ökade samhällsklyftor, människor på flykt, social utslagenhet, gör det bäst genom att lyfta in den trasiga verkligheten i texten. Renheten är en novellsamling där olika röster gestaltar den tematik Tichý tidigare skildrat så övertygande. Det är människor som hankar sig fram som befolkar de olika berättelserna.

Noveller av konventionellt slag är det inte; mer handlar det om röster som korsar varandra. Allra mest så i titelnovellen, där intrig och narrativ ger vika åt ett rastlöst mångstämmigt kontinuum, som glider rakt ned i förtvivlan. Som en röd tråd fungerar våldet som en av de förutsättningar karaktärerna blir inlåsta i. Tichý imponerar med sin osvikliga förmåga att respektera dessa individers utsatthet, och beskriver smärtan i att vara vid liv. Hans noveller är inte lättlästa, men de utgör ett motgift mot de förenklingar som samhällsdebatten består av.

(Också publicerad i Vi, 2/20)