Familjen är
måltavla för norska författaren Helga Flatlands satiriska roman En modern familj. Ett äldre par i den
övre medelklassen firar mannens 70-årsdag. Oron och nervositeten är påtaglig
för alla inblandade, även om de tre barnen anstränger sig för att agera
belevat. Något stort ska avslöjas: en skilsmässa, som resulterar i att barnen bryter
ihop. Borde inte dessa vuxna döttrar vara bättre rustade för sina gamla föräldrars
skilsmässa?
Det är de båda
döttrarna som för ordet. Den ena, Liv, är missnöjd i sitt äktenskap, och på väg
in i en depression. Den andra, Ellen, försöker få barn med sin man, utan att
lyckas. Sonen, Håkon, tar det lugnare: han är motståndare mot kärnfamiljen,
vilket han lägger ut texten om i det långa slutkapitlet, genom att docera om Sartre
och Beauvoir. Tyvärr har Flatland skrivit en sval, distanserad och ointressant
roman med irriterande karaktärer som ständigt går runt och analyserar sin
lyxångest utifrån psykologins slitnaste klichéer. Satiren är för enkelspårig
och förutsägbar, och hon är förstås inte den första som försöker skjuta
familjebildningen i sank. Om hon ändå hade förmåga att uttrycka något
nyskapande i sin kritik, men hennes roman är ineffektiv och passé.
(Också publicerad i
Vi 4/18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.