Jag har skrivit om Ingela Strandbergs diktsamling Att snara en fågel (Expressen 14/3 2018).
Den fågel som
titeln omnämner är en metafor för barndomen. Vi är alla fåglar, som hotas att
snaras – att snärjas av plikter, konventioner och samhällets krav på
anpassning. Det finns ett rebelliskt motstånd här som ges ytterst vackra
uttryck, i dikter som sitt korta format till trots öppnar mot storslagna
vyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.