Dust yourself off and try again

[Den utlovade undergången uteblev i går. Jag tillbringade hela kvällen med att sträcklyssna i skräck på The Doors "The End", R.E.M.s "It´s the end of the world as we know it, and I feel fine" och The Smiths "I Know It´s Over", utan att det hjälpte ett dugg. Eller gjorde det? Jag repriserar maj 2006, om inte för brinnande livet, eller ens för jordens undergång, för någon annan skull.]

9

K. – Vad är det du går och bär på?

k. – Ett fotografi av Kanske.

De inlåsta texterna.

Fordom - - - inom - - - nedom - - -

Missförståndet som stöder sig på missuppfattningen. (Samhällsdebatt.)

Uttrycket ”ett dåligt TV-program”: det är vad jag kallar en tautologi.

Munnen: det subversiva såret, metaforen för språket –

Det finns böcker som är så söndertänkta och genomarbetade att läsaren inte ens orkar ta sig genom innehållsförteckningen. Såvida han inte är en cyniker förstås.

Tvärsäkerhet och osäkerhet; men båda är lika farliga.

Det groteska har alltid hyllats av de förment djärva. Men de har alltid varit en abstrakt, blodfattig variant av det groteska som de har umgåtts med, så där lite passande avlägset. De släcker sin törst med sanktionerade droppar av våld.

Proust var av den åsikten att det är lättare att ödelägga ett konstverk än att skapa det. Jag tänker inte bara på Anna Ternheims version av ”Shoreline”, utan också på när Almodovar så uppenbart plagierar Alfred Kubins ”Dödssprånget” (1901-02) i sin film Dålig uppfostran: först nu ser jag det geniala i Kubins teckning, där jag tidigare bara såg en barnslighet som vältrade sig i galenskap. Prousts idé skjuts i sank: attentatet åstadkommer (skapar) konstverket. (Proust använde antagligen termen ’mästerverk’, minns jag nu. Jag minns också citatet mer ordagrant nu: han menade att det var svårare att ödelägga ett mästerverk än det var att skapa det. Jag börjar om:)

Det som är utelämnat i texten inbjuder läsaren. Det är ett försök att kommunicera, men glöm uppfattningen att du ska förstå; texten är stängd. Skrivet från det yttersta, till ett yttre ytterst -

Fröken Vacker & Fröken Farlig & Fröken Sträng. Det var en gång?

Tillhör du dem som nöjer sig med nöjen? Eller kräver du mer av livet? Förströelser har skadat (förstört) folket i högre grad än alla droger tillsammans.

Poesi: det är psyket som spänns till bristningsgränsen (allt inom poesin handlar om gränser). Att vistas i en tillvaro före kaskaden.

Vad skriver du? Lappar som flyter på botten –

Luckor –

Strålar –

Det var mer än ett vackert ord: stoicism. Inte bara en estetik eller programförklaring: ett själsligt manifest, i det fördolda. Ett NON SERVIAM tatuerat på din vänstra arm – den sinistra.