I Kontinentalbanan, Raja Baharis andra roman, gör författaren en stor poäng av minnets förmåga att spela oss små spratt. Den utgår från tågbanan mellan Malmö och Trelleborg. Men världen är större än så för persongalleriet, och intrigen gör avstickare både till Mexiko och Norge. Samt till Libanon. Därifrån till Malmö åker Pierre och Nadja, vars son Nicolas är romanens huvudperson. Vi får oss till livs en ganska typisk uppväxtskildring med hyss och äventyr, och romanen kastar sig mellan olika tidsplan, där den vuxne Nicolas försöker hålla ihop sitt splittrade liv.
Han försöker hantera minnets opålitlighet och tillvarons ovisshet med hjälp av hållpunkter i det förflutna. Det är gott om bifigurer som mest har som uppgift att agera företrädare för olika idéer. Baharis metod är ganska intrikat och sofistikerad, och kräver en resolut insats hos läsaren för att händelseförloppet ska klarna. De resonemang som förs om svek, minnen, krig, svenskhet och meningslöshet är tyvärr ganska banala och intetsägande, i denna oväntat opersonliga roman.
(Också publicerad i Vi 1/22)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.