En sammanfattning
av litteraturåret 2017 börjar med de goda nyheterna och slutar med de dåliga. De
goda: det ges ut väldigt många bra böcker! Det är två romaner som för mig står
i särklass, därför att båda väcker den typ av frågor som fiktionen hanterar
bättre än någon samhällsdebatt. I turkiske Hakan Gündays Mer följer vi en ung pojke som helt samvetslöst experimenterar på
flyktingar, och i sydkoreanska Han Kangs
Vegetarianen upplever vi den makabra
förvandlingen hos en kvinna som försöker lämna sitt kroppsliga stadium och bli
en växt.
Andra minnesvärda
romaner från i år har varit mexikanske Yuri Herraras lugubra Kropparnas
själavandring, irländska Sally Rooneys sammansatta Samtal med vänner och tyska Johanna Adorjáns vemodiga En alldeles särskild kärlek. Gemensamt
för dessa tre är att de inte erbjuder några enkla lösningar på de problem som
ställs. Alla skriver om relationer, om hur svårt men ändå nödvändigt det är att
nå försoning. Vill man veta ”hur det går”, och helst andas ut på slutet, får
man väl gå på bio i stället.
Årets bästa återutgivning
torde vara två engelskspråkiga bortglömda klassiker. Efter Stoner utkom för ett par år sedan har John Williams sparsamma
författarskap aktualiserats, och frågan är om inte Augustus, hans sista roman, är hans allra bästa. Jean Rhys God morgon, midnatt! är också väl värd
att läsa, då författaren redan på 30-talet skildrade kvinnors självklara
rättighet att röra sig oantastade i stadsmiljön. I år har också första delen av
Jorge Louis Borges genreöverskridande texter utgetts, i boken I, som inom kort följs av två
ytterligare volymer.
Innan jag nämner
något om svenska romaner vill jag vrida er blick en gnutta österut, mot
grannlandet som nu i december firat sin hundraåriga självständighet. Översatt
från finskan är Oneiron av Laura
Lindstedt en av de mest fantasifulla och ambitiösa nordiska romaner jag har
läst under hela 2000-talet. Och finlandssvenska romaner som Johanna Holmströms Själarnas ö, Philip Teirs Så upphör världen och Hannele Mikaela
Taivassalos In transit visar att den
som vill spetsa sin läsning med intelligens, humor och sisu har mycket att
hämta där.
Några bra svenska
romaner har ändå publicerats i år. Att Johannes Anyuru fick Augustpriset för De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
är lika välförtjänt som att Thom Lundberg vann Borås Tidnings Debutantpris för För vad sorg och smärta, två böcker som
från var sitt håll berättar oumbärliga och dagsaktuella historier: om terrorism
och om resandefolket.
Allra bäst av
svenska romaner är i mitt tycke ändå Sigrid Combüchens Sidonie och Nathalie, för att den gestaltar flyktingödet på ett
begripligt och mänskligt plan. Roligast var förstås Nils Håkansons Ödmården, en framtidsvision som tricksar
sig fram mellan dystopi och utopi, på ett uppfunnet språk. Och Leif Holmstrands
Förkylningen förstärker mitt intryck
att han är Sveriges mest försummade författarhjälte.
Från USA har en
handfull starkt politiska diktböcker översatts i år, främst Ocean Vuongs Natthimmel med kulhål och Claudia
Rankines Medborgare. Epitetet
”viktig” är sällan någon kvalitetsstämpel, men i de här fallen tvekar jag inte
att utnämna båda till både viktiga och förträffliga diktböcker. Lika viktig och
bra har svenska Emil Boss Acceleration
varit, då den förmedlar beska sanningar om villkoren för de utnyttjade arbetare
som producerar systembolagets billiga lådviner.
Jenny Tunedals Rosor skador, om en anhörigs
demenssjukdom, och Göran Sonnevis mäktiga svit Sekvenser mot Omega är två andra framstående diktsamlingar. Men
Gunnar D. Hansson har svarat för årets lyriska bedrift. Hans Tapeshavet är årets ojämförligt bästa
diktsamling, och den kommer att bilda skola och utgöra referenspunkt för alla
framtida poeter.
En del bra
författarbiografier har utkommit: Johan Svedjedals Den nya dagen gryr är en synnerligen välskriven bok om Karin Boye,
medan Jesper Högströms Lusten och
ensamheten är en något mer oengagerad bok om Hjalmar Söderberg. Som väntat
blev Carl-Johan Malmbergs bok om William Butler Yeats, Var hemlig och gläds, en mönstergill genomgång av denna irländske
nationalskald. Essäerna av Tatjana Brandt (terve, Suomi!) i Fängslad är inspirerande, speciellt för
oss som gillar både Henry James och J.K. Rowling.
Så till de dåliga
nyheterna. För så gott som all litteraturdebatt har under året varit beklaglig.
Som om det inte räckte med sjunkande lässtatistik och dito bokförsäljning, och
nedlagda bibliotek lite varstans i landet. Bokmässan präglades av närvaron av
nazister, vilket ledde till förståeliga bojkotter. Synd att fokus flyttas från
de helt nödvändiga mötena som där kan ske, och de lika nödvändiga tillfällena
för de små förlagen att marknadsföra sig, när så många besökare valde att
stanna hemma från mässan.
Höstens turer kring
Svenska Akademien har försvagat dess anseende, och förmodligen gett rejäl
ammunition till de som hatar finkultur. Hur ska då de aderton (numera blott
sexton) ledamöterna gå helskinnade ur denna kris? Jag är inte säker på att det
som på nyspråk heter ”transparens” skulle göra någon skillnad. Så som samhället
ser ut i övrigt, med bildningsförakt representerat av så många, ser jag inget
problem med en elitistisk sammanslutning.
En akademi ska
kanske inte stampa för mycket i otakt med tidsandan heller. Risken är väl att
de ängsligt börjar snegla sig över axeln för att inte någon ska bli gramse. Att
fatta bättre beslut i framtiden är en god början. Nobelpriset till Kazuo
Ishiguro var på ett sätt utmärkt, men också lite förutsägbart och rentav slött.
Av arton elitister (förlåt, sexton) kunde man väl kräva mer än att de rekommenderar
en bestsellerförfattare.
Så en profetia för
vad som kommer att ske en torsdag i oktober 2018 är att Sara Danius uttalar ett
namn som gör många människor förbannade för att de inte hört talas om hens
namn. Endast så kan Svenska Akademiens arbetsro bevaras.
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 28/12 2017)
Tack för 2017! Har du fortfarande koll på musiken?! Gott Nytt!
SvaraRaderaTror inte jag kommer att hinna/orka i år. Men har gjort en spotifylista med mina favoritlåtar från 2017, den finns till höger längre ned på sidan.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack för en fin sammanfattning och flera bra tips på böcker som jag kan börja det nya året med!
SvaraRadera