Här recenserar Jan Arnald islänningen Eirikur Örn Norddahls bok Gift för nybörjare (tack blogspot för att jag inte kan skriva isländska tecken). Länge har jag tyckt att Arnald skulle bli en något bättre recensent om han inte var så beroende av att uttrycka sig kategoriskt: nästan jämt när han är positiv är det den bästa bok han någonsin har läst, och när han inte gillar något är det det sämsta han någonsin har läst. Hans hyllningar verkar vara beställda av förlagen att trycka som blaffar på pocketuppgåvorna - som han skrev igår: "Sema Kaygusuz 'Böner som faller till marken' är helt enkelt en alldeles magisk läsupplevelse". Men det konstiga med den här recensionen är att det verkar vara den första boken av Norddahl som översätts till svenska: ändå insinuerar han både att Amanda Svensson, som mig veterligen inte läser romaner på isländska, har läst honom, och att islänningen läst Amanda Svensson, som inte översatts till isländska. Två hundar begravda ...
Håller med om att Arnald är kategorisk. I förordet till nyutgåvan av "Nyår" är han minst sagt översvallande (vilket väl, när jag tänker efter, snarast är en genremarkör).
SvaraRaderaMm, jag är lite ambivalent, tycker ju att recensenten måste få vara entusiastisk, visa engagemang, inlevelse. Men också att det borde gå att göra utan att hen blir hejaklacksledare ... Annars tycker jag som sagt att han skriver bra, jag har läst ett par st Arne Dahl-böcker som har varit rätt ok.
SvaraRaderaDet här inlägget blev ju ännu roligare av att Jan A hade en recension i DN redan morgonen efter där han inte kunnat lägga boken ifrån sig.
SvaraRaderaHa, jag såg det - tyvärr kan jag inte ta mig på något ansvar eller någon ära heller för det - - -
SvaraRadera