Läsplatteföljetongen

Vår stads utnämnde auktoritet i ämnet pedagogik, Thomas Kroksmark, har med intresse följt rapporteringen från Sollentunas experiment med läsplattor i skolan, och tycker att det är en bra idé att införa detta även här, från år 1 (7 års ålder). Jag förstår inte argumentet att läsplattor skulle gynna finmotoriken: tvärtom är det väl en god idé att ägna sig åt att skriva för hands, att det är bra övning. Man tänker också bättre med en penna i handen - speciellt sådana blyertspennor som man kan tugga på (det finns forskning på sådant). Dessutom vill Kroksmark enligt artikeln "skrota de klassiska skolböckerna" - men det är ju bara en urbota dumhet. Vi behöver inte aktivt gynna en försämrad läsutveckling. Han får det också att låta som ett oöverkomligt problem att vässa pennor, när det snarare är enklare att tappa en elektronisk mojäng i golvet och spräcka skärmen, eller att den blir stulen av alla idioter till mobbare, för att de ska bedriva sin terror och utpressning. Det finns en övertro på tekniken, att det ska vara "roligare" att läsa på en skärm - men jag fattar inte varför det nödvändigtvis måste vara "roligt" hela tiden. Barn från många familjer kommer aldrig annars i kontakt med en dagstidning eller en bok, och då kan skolan bli den miljö där de får upptäcka läsning. Jo, jag har förstått att man visst kan anteckna också på läsplattor, men det är långt ifrån enkelt att läsa på det sätt som jag förknippar med skolarbete: att man stryker under och skriver in utropstecken och frågetecken och ett "vad fan?" i marginalen, eller att man behöver bläddra fram och tillbaka hela tiden. Sådant kan man göra också på en läsplatta, men det tar mycket längre tid. Men Kroksmark tillåts uttala sig gång efter gång och yttra sina befängdheter, utan att något av det han säger ifrågasätts.