När förläggaren Hillevi Norburg debuterar gör hon det med en pastisch på den typ av romaner hennes förlag Alastor brukar ge ut: fransk dekadens från sent 1800-tal. Hon berättar om en fransk adelsman som håller på att slösa bort sitt fadersarv på de frestelser Paris har att erbjuda. En vän bjuder honom på en längre vistelse på ett slott på den belgiska landsbygden. Där finns vännens syster, en rödhårig kvinna han fattar tycke för och börjar kalla Messalina efter romerskt ideal. Där finns också en poet som blir hans rival. Drama uppstår, men inte nödvändigtvis av den förutsägbara sorten.
Det är mycket fokus på mat och dryck i denna roman. Om intrigen är fluffig som en sufflé är konversationerna pärlande som champagne. Diskussionerna om konst, estetik, filosofi och litteratur är initierade och njutbara. Stilistiskt är det som sagt starkt influerat av franskt 1890-tal, men det finns en parallell också i Marit Furns lyckosamma debutroman Skuggan från 2016. Även här råder dunkla stämningar med potential att begeistra en läsare som gärna följer med på tidsresor.
(Också publicerad i Vi 7/22)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.