Villkorad frihet (dikt skriven i affekt 23 maj 2024), Andrzej Tichý, Nirstedt/Litteratur

 

När poeten Percy Bysshe Shelley vistades i Italien i frivillig exil väcktes han av larm från militärens massaker vid Peterloo 1819. Han skrev på stört engelska språkets kanske främsta och mest konstruktiva protestdikt, med sina hoppfulla slutackord:

 

’And these words shall then become

Like Oppression’s thundered doom

Ringing through each heart and brain,

Heard again – again – again –

 

’Rise like Lions after slumber

In unvanquishable number –

Shake your chains to earth like dew

Which in sleep had fallen on you –

Ye are many – they are few.’

 

Dikten är ett lysande exempel på när starka känslor kan alstra stark dikt (in your face, Oscar Wilde!). Andrzej Tichý skrev Villkorad dikt (skriven i affekt 23 maj 2024), som en reaktion på de pågående massakrer som utförs av Israel i tältlägren i Gaza. Den publiceras som e-singel på Nirstedt/Litteratur, och efter lite trixande lyckas jag ladda ned den och bidrar därmed till att överskottet går till Palestinagruppens akuthjälp, en hjälp som behövs.

 

Tichý har skrivit några fantastiska romaner, senast i våras den bråkiga och fantastiska Händelseboken. Här skriver han en dikt som gått att läsa i Sydsvenskan redan (gratis, men vem behöver pengar när världen håller på att brinna sönder?). Det är en upprörd dikt, men Tichý skriver balanserat, nästan provocerande sakligt i sitt pedagogiska resonemang, och samtidigt vädjande och med fruktansvärd konsekvens i sina belägg.

 

Retoriskt är hans dikt så skickligt uppbyggd att jag grämer mig att min retorikkurs precis är avslutad – annars hade jag kunnat använda den här dikten som exempel på hur ett argument ska framföras. Vi har i kursen lyssnat på åtskilliga politiska tal – inget har varit lika effektivt eller lika framgångsrikt i att föra fram en tes.

 

Framställningen dryper av en ironi som lånar inställsamma drag. Den är så silkeslen i tonfallet att du först inte lägger märke till hullingarna som griper tag i din läsning och åsamkar djupa sår i dig. Men det här visste vi, vi som har läst Tichýs prosa, att han inte smeker läsaren medhårs. De är ursinniga anklagelseakter, och det kan också sägas om dikten, även om hans metod är att klä den i det oförargligas skonsamma kostym.

 

Därmed sätter han lyset på vad vi som kallar oss civiliserade gör oss skyldiga till i det pågående folkmordet, med sina underförstådda appeller åt vårt engagemang:

 

Tänk om friheten är ett medel

och inte ett mål i sig?

Till skillnad från freden.

Till skillnad från rätten att födas

utan att slitas ut ur livmodern när taket rasar

för att en fri och oberörbar

och virtuost förnuftig militärapparat

släppt en precisionsstyrd bomb på ett hus,

en skola, ett bönerum, ett universitet.

 

Det är en bok som endast ställer rimliga krav: att slippa bli lemlästade och avrättade av en ockupationsmakt. Det är en bok som också anklagar utan att hetsa, genom sina logiskt underbyggda argument. Det är en bok som inte vill något annat än att bli spridd och läst.