I samarbete med Mörkrummet – Biskops Arnös författarskolas nättidskrift – anländer det första numret av Svarv, som är ett essätextkollektiv med ursprung i projektåret 2023-24 från Biskops Arnös essä- och kritiklinje. Pappersupplagan är tryckt med risograf, och finns förstås också online. Det är också dit redaktionen hänvisar mig, efter några olyckliga fadäser i trycket av två av texterna.
Jag läser parallellt på papper och på skärmen. Till mitt förtret har onlineversionen snyggare och mer läsanpassad layout. Samtidigt har pappersnumret ett ISBN-nummer, som gör att åtminstone ett exemplar lagras i fysisk form i Kungliga Biblioteket, medan ingen vet vad som händer med texter som finns på internet. Med saknad minns jag till exempel en handfull recensioner jag skrev på saligt insomnade sajter med namn som Floret och Rymden, men dessa har försvunnit i det svarta hål som internet då och då omdanas till.
En brasklapp tvingar mig att medge att en av bidragsgivarna, Eric Luth, för tio år sedan var min elev på IB-programmet. Det gläder mig att han har behållit sin ambitiösa blick på litteraturen, så som han redovisar det i en munter text om vedermödorna med att översätta den madagaskiske poeten Jean-Joseph Rabearivelo (utkommer strax på Vendels förlag).
Annars känns flera av namnen igen från mina läsningar av främst Skurups skrivarlinjes antologier från senare år. Till exempel Frej Haar (som bokdebuterar i höst), och här skriver om myndighetsspråk i skrivelser som återfinns i frikyrkornas protester mot en planerad samkönad äktenskapsförordning från början av 80-talet. Även Makz Bjuggfält har Skurup som tidigare merit, och hans text handlar även den här gången om pissoarernas historia.
Även Jorunn Lavonius har tillbringat ett fruktbart år i Skurup, och bidrar här med en otäck text som verkligen utmanar ens spindelfobi, i sitt samröre med det groteska – det är poetiskt, skickligt, och jag gör en minnesanteckning som lyder att det groteska är en ofta underutnyttjad resurs för svenska författare. Och slutligen Hilda Lorentzon som också har lärt sig hantverket i Skurup. Här fortsätter hon skriva om Gullan, en mormor vars levnadshistoria knyts samman med Evert Taube.
Två dikter ramar in tidskriftsnumret, skrivna av Babak Behdjou och Sharif Saiidi. Båda är bra: Behdjou skriver kaxigare, punkigare, medan Saiid skriver mer nedtonat men med samma närhet till ett starkt känslouttryck. Dikten är en del av essäprojektet, det vill säga att de utforskar nya sätt att skriva essä. Att döma av de här två exemplen vill jag gärna ha mer. Det finns förstås något lyriskt också i Haars text, liksom i Lisette Holmlunds hybrid mellan prosa och poesi i en utredning av en mor-dotter-relation.
På danska skriver Andrea Fjordside Pontoppidan om potatisens historia, som snyggt kopplas samman med en familjekrönika. Även Catherine Marie Nørgaard skriver på danska, och presenteras bland annat som ”SoMe-manager”, det vill säga att hon kurerar sociala media-konton och spökskriver och uppfinner content. I sin text tar hon upp det efemära med texttyper som inte är bundna till pappret: ”Brevet og teksten husker, når vi glemmer.”
Monica Anjefelt skriver om arkiven och konstens vägval mot mer installationer och videoverk. I Nora Wurtzels essä handlar det om dofter som hon ärvt av sin mamma, och just doft och parfym är – som hon också säger – ett ämne som inte är tillräckligt beforskat i litteraturvetenskapen. Men det här är ett piggt bidrag. Piggheten finns också i Caroline Ravns bidrag, en text som framalstrar trolldom och hur sådana vanor kan gå i arv när hon själv blir mamma till inte ett men två barn (också det ett trolleri, ju): ”Tvillingar, vilken dröm för en trollkarl! Att kunna trolla bort den ena och fram den andra.”
Ett ovanligt ämne presenteras slutligen också av Åsa K. Andersson, som skriver lärorikt och intressant om drycken te. För ja, som temat angav, så ska det handla om arv, om var, och om svar. Mest syns det mig handla om arv, både i den formen av egenskaper som vi får – släktdragen – men också i de mer konkreta ting som vi ärver. Då och då glimtar sådana materiella saker till i texterna och påminner oss om att även dessa äger ett metafysiskt värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.