Huvudpersonen Nadja
i Sofia Stenströms första roman efter två diktsamlingar har Magic Love Pixie som avatar på internet.
Hon är en ung kvinna, förlamad av sorg efter mammans död, och hanterar bristen
med att leva ett gränslöst liv med en man som går under namnet ”Demonen”. Olika
maktpositioner undersöks, ofta för att inte säga uteslutande knutna till
sexuella praktiker. I teorin låter det här kanske lockande, men då hade det
krävts starkare persongestaltning. Karaktärerna förblir typer, och det är svårt
att uppbåda ett intresse för deras förehavanden.
Det är möjligt att
jag hade gillat den här romanen mer för tiotalet år sedan. Då var gurlesk
fortfarande ett nytt litterärt fenomen – alltså hur konventionella skildringar
av flickor skruvades mot det mer utmanande och tillät dem att ta plats och ta
för sig. Vad Stenströms avsikt är förblir oklart. Förgäves väntar jag på någon
form av utveckling. Ja, en smula variation hade inte varit ofördelaktigt. Nu
blir det en berättelse som mest står och stampar på samma fläck.
(Också publicerad i
Vi 1/20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.