Efter att ha gett
ut ett par romaner i början av 80-talet återkommer Thomas Larsson nu med Fyrbåken. Kring huvudpersonen Torbjörn
vävs en ambitiös och stundtals tålamodsprövande berättelse där fokus ligger på
hustrun Kattis, död sedan elva år, och hennes fruktansvärda uppväxt. Ute på en
ö i Stockholms skärgård firas midsommar tillsammans med deras barn, nu i de
övre tonåren. Öns historia inkluderar en annan familj, fyrvaktare sedan
1700-talet.
Det är svårt att
komma överens med den här romanens korta meningsbyggnad, benägenheten att
upprepa banala reflektioner, liksom de nitiska rapporteringarna av exakta datum
och klockslag. Eller för den delen onödiga referat av böcker skrivna av Tove
Jansson, August Strindberg och Joan Didion. Men när Larsson berättar om Kattis
och de tunga erfarenheter hon bär på öppnar sig en potentiellt lysande roman,
så det känns som en felprioritering att inte ta till vara den och i stället
ägna så mycket utrymme åt stackars Torbjörns sävliga och livlösa dokumenterande
av sin tristess.
(Också publicerad i
Vi, 4/20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.