Litteraturen på undantag. Unga vuxnas fiktionsläsning i dagens Sverige, Torsten Petersson, Skans Kersti Nilsson, Maria Wennerström Wohrne, Olle Nordberg, Makadam

En antologi om ungas litteraturläsning slår in de redan inslagna dörrarna. Den är ambitiös i sin resultatredovisning, men tillför inte många nya övertygande argument.   

Det gnälls ofta på att ungdomar inte läser litteratur, något som i sig väcker två frågor. För det första: har det inte sedan Sokrates dagar gnällts på ungas brist på engagemang i kulturella sysslor? För det andra: läser de vuxna som gnäller som mest själva mycket litteratur?

I stället för att tjata kan man ta del av forskningsrapporten Litteraturen på undantag, som på uppdrag av Vetenskapsrådet nu presenteras av forskare och lärare vid Uppsala universitet och Högskolan i Borås.

Torsten Pettersson, Skans Kersti Nilsson, Maria Wennerström Wohrne och Olle Nordberg har från var sitt håll gjort empiriska studier på i första hand ungdomar i åldern 16-25 år. De utgår från både statistik och djupintervjuer. Med läsning av noveller av bland andra Inger Edelfeldt och Raymond Carver har jämförelser gjorts mellan elever från olika åldrar, från gymnasiet till litteraturvetenskapsstudenter.

Resultaten är de förväntade. Elever från yrkesförberedande program raljerar friskt över den ”bögiga” läsningen, och studenter på universitetet hinner knappt börja där förrän de vräker nyligen inlärda akademiska floskler över enkätsidorna.

Attityder till läsning handlar för de flesta unga i mindre utsträckning om de värden läroplaner brukar betona, att öka kunskap om sig själv och om sin omgivning. En genusskillnad är att fler tjejer än killar söker sig till läsning för att uppleva känslor. Men de flesta av respondenterna i Petterssons undersökning svarar att eskapism är målet.

Förströelse har säkert sin plats, men det är att underkänna den kraft som finns i litteraturen om man enbart väljer den för att bli underhållen och få avkoppling, vilket var de populäraste svaren i undersökningen. Det är också att underkänna författarens insats om du inte tar det skönlitterära verket på allvar.  

Jag är inte helt ense med värdet i att kvantifiera läsningen, som sker så ofta här. ”Så här många läste novellen si, så här många läste den så …” Empirin kan ställa till med problem, bli en livboj för de fyra forskarna, när jag hellre hade sett dem någon gång släppa siffrorna och ge sig ut i mer spekulativa farvatten.

I den här boken varvas långa utläggningar i den grå teorin med idog resultatrapportering. Många ord ödslas på vad läsning ”är”, vem som har ”litterär kompetens” och så vidare.

Min erfarenhet som gymnasielärare är att unga visst kan läsa. Om de ges tid till detta.

Och det bästa av allt: du behöver inte ens vara särskilt smart för att läsa. Det som i högre grad krävs är modet att våga ge sig in i en dialog med det skrivna, att våga uttrycka saker om det du har läst.

De slutsatser som nås i denna ambitiösa bok blir till sist så självklara att man tappar tilltron till rätt mycket forskning, det vill säga att den i mångt och mycket bekräftar sina egna hypoteser. I korthet: de digitala lockbetena förhindrar inte att många unga gärna läser fiktion i bokform.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 26/10 2015)