Kvinnor, Virginia Woolf

Den som känner Virginia Woolf som romanförfattare förundras nog över lekfullheten i hennes essäer. Där tillåter hon sig ett friare språk, dristigare tankar, och att läsa dem i ett svep är en hänförande upplevelse.

Kvinnor är temat för den andra volymen i ellerströms pågående serie översättningar av Woolfs essäer, översatta av Rebecca Alsberg, som har funnit ett idiom som fint korresponderar med originalets tonfall. Det är en temperamentsfull stil, som vågar sträcka sig bortom de mest förutsägbara lösningarna på problemen.

Att läsa dessa femton essäer i ett sträck riskerar att bli en utmattande bedrift, där jag kan rekommendera en och annan andningspaus. För Woolf har åsikter, och hon framför dem på ett tämligen originellt sätt. I förordet beskriver Elisabeth Mansén denna stil som att författarens tanke ibland behöver vila i långa bisatser innan den kan landa.

Som huvudämne, alltså kvinnor. En del texter består av porträtt av mer eller mindre obekanta figurer i litteraturhistoriens periferi: en syster till William Wordsworth, en dotter till Samuel Taylor Coleridge. Woolfs egen far hade kastat en lång skugga ända från 1800-talet över hennes karriär som författare.

Essän om Sara Coleridge blir också ett avslöjande självporträtt, där poetens dotter redigerar den berömda faderns texter, precis så som Virginia Woolf gjorde med sin fars texter. ”Hon fann sin far på dessa töckniga sidor som hon inte funnit honom i verkligheten”, skriver Woolf, och det är inte svårt att jämföra med hennes egna försök att bemästra bilden av sin far.

Woolfs vetgirighet framträder tydligt i essäerna, som verkligen borde fungera inspirerande. Hon skriver med romanförfattarens fulla inlevelse, och med en utpräglad blick för de avgörande detaljerna. I hennes iakttagelser finns en osviklig närvaro och nerv. Själv läsare skriver hon i dialog med läsaren, blir en samtalspartner.

Att läsa den här tunna volymen får som resultat att du känner dig väldigt nära författaren och människan Viriginia Woolf. Det är intelligent skrivet, men samtidigt känner du dig inte utestängd, för hon uppmuntrar ett frågande perspektiv, där hon sällan hamnar i kategoriska påståenden. Hennes röst har inget till övers för det påträngande.

Hon skriver också politiska texter, demokratiserande, där hon konsekvent skildrar mänskliga erfarenheter, och en vilja att nå försoning. Att det är ett samhällsintresse som har dikterat är inte svårt att upptäcka. Texterna är i lika hög grad uppiggande som uppfordrande, manande till handling lika mycket som till kontemplation.

Här finns förutsättningarna för en riktigt lång serie essäer: Woolf var en produktiv författare, och de här texterna är hämtade ur olika samlingsböcker. Boken Kvinnor är ett synnerligen vitalt tillskott i den intellektuella diskussionen, även i Sverige, även detta århundrade. Vi står i tacksamhetsskuld till den frigörande kraft som utgår från Woolfs författarskap.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 11/10 2011.)