Michael Cunningham, som en gång skrev romanen The Hours (Timmarna) om Virginia Woolf, en roman som jag nog är ganska ensam om att inte gilla (jag tyckte den var ganska tråkig: filmen var lite bättre), har skrivit en rätt lång text om Woolf för Guardian - jag insåg inte hur lång den var förrän det var för sent. Men läs den ändå. Och läs sedan ett föror
d till en ny utgåva av To the Lighthouse, en roman som är lika bra som Timmarna är dålig. Förordet är skrivet av Helen Dunmore, och är väl som förord brukar vara: en del konstigheter, en del överflödigt nonsens, och en del kloka insikter, samt en del förbluffande fynd. Cunningham arbetar i sin text hårt för att fortsätta sprida myten om Woolf som frigid, och hans slutsats - "she wrote not at all about sex" - ger jag inte mycket för (Orlando är sexig, Vågorna är sexigast). Intressant nog skriver Cummingham ungefär som Jens Liljestrand nyligen skrev om Jane Austen: det handlade initialt bara om att imponera på en tjej. Vilket dravel! Till att börja med: är jag intresserad? Och vidare: är jag intresserad? Cunninghams ansträngda liknelser - Virginia Woolf gjorde samma sak med språket som Jimi Hendrix gjorde med gitarren - säger mig inte ett skvatt om Woolf. Det är en enda lång självupptagen text: "sitting at my computer ... sitting before my computer ..."
(Bilden: Nicole Kidman spelar VW i filmen The Hours.)
d till en ny utgåva av To the Lighthouse, en roman som är lika bra som Timmarna är dålig. Förordet är skrivet av Helen Dunmore, och är väl som förord brukar vara: en del konstigheter, en del överflödigt nonsens, och en del kloka insikter, samt en del förbluffande fynd. Cunningham arbetar i sin text hårt för att fortsätta sprida myten om Woolf som frigid, och hans slutsats - "she wrote not at all about sex" - ger jag inte mycket för (Orlando är sexig, Vågorna är sexigast). Intressant nog skriver Cummingham ungefär som Jens Liljestrand nyligen skrev om Jane Austen: det handlade initialt bara om att imponera på en tjej. Vilket dravel! Till att börja med: är jag intresserad? Och vidare: är jag intresserad? Cunninghams ansträngda liknelser - Virginia Woolf gjorde samma sak med språket som Jimi Hendrix gjorde med gitarren - säger mig inte ett skvatt om Woolf. Det är en enda lång självupptagen text: "sitting at my computer ... sitting before my computer ..."(Bilden: Nicole Kidman spelar VW i filmen The Hours.)
Ja, underligt det där hur han stryker under att hon skulle vara frigid och äktenskapet med Leonard enbart något slags kamratskap. Hennes dagböcker innehåller ju flera fina "mellan raderna" både om L och andra. Kanske gör Cunningham lite väl många överföringar mellan sin mor och författarinnan. Men han träffar rätt om osäkerheten och våndan inför skrivandet. VW:s ofta upprepade fråga om författarskapet var värt något.
SvaraRaderaI filmen tycker jag bäst om scenen vid stationen. Stephen Dillane som Leonard, hans sorgsna ögon och rädsla för att, ja...hon ska försvinna.
Om jag. dömd tll livstidsstraff, i ett eländigt fängelset bara få ta med mig en ( 1 )bok:
SvaraRadera"To the Lighthouse".
Jag minns också de där partierna i dagböckerna, det där lekfulla tonfallet, där kiv avslutades i sängen, och det blir upp till läsaren att gissa vad som utspelades där. Hon var ingen endimensionell människa, bara för att andra är det, som skriver om henne.
SvaraRaderaOch ja, i övriga stycken kan också Cunningham skriva: jag har läst andra böcker av honom, som har varit helt ok.
Och jo, To the Lighthouse är en bok som blir rikare och rikare. En bok som det inte går att bli färdig med, som man fortsätter undra över.
... fast i fängelse, är väl Wildes De profundis den lämpligaste boken: också en rik text, många dimensioner ...
SvaraRaderaJag har inte sett många av hans filmer, men jag har hört att han har bra filmer. Men nu när jag har Netflix filmer jag hoppas att ni har det där
SvaraRadera