Länge har jag tillrättavisat mina elever för att de använder "spendera" för tid, som i att någon "spenderar en vecka i Spanien". Länge nog? När är nog? När jag för ett par år sedan upptäckte att en så säker stilist som Gabriella Håkansson använde sig av "spendera" om tid i romanen Hjärnmänniskan, då var jag nära att ge upp. Och hur viktigt är det med infinitivmärket ("att") efter "kommer"? Går det inte lika bra att skriva: "jag kommer sluta rätta det felet"? Själv har jag lärt mig att ordet "karaktär" inte kan användas om fiktiva figurer, men konstigt och inkonsekvent nog går det bra om figuren huserar i ett drama: så Hamlet är en karaktär, medan Lydia Stille är en figur. Det finns ingen logik i det. Det är bara alltför lätt att ryggradsmässigt reagera på denna inlärda irritation, när det är helt andra saker som avgör om en text är bra. Hellre behöver man gå in på konstruktioner, ordföljd, variera subjekt-predikat, eller variera överhuvudtaget. Men det är så mycket svårare, att ändra i syntaxen. Nåja: jag har fått höra att jag använder för många kolon. Det får mig nästan att vilja reagera som ett barn: använda (ännu) fler - - - (Du som undrar: ja, jag sitter under trädet och läser uppsatser. Du som är avundsjuk på lärares ledigheter, du kan sluta med det.)
Jag kan konstatera att slaget är förlorat framför allt när det gäller spendera och karaktär. Efter oss syndafloden, eller rättare sagt, på dessa punkter har språkbruket skiftat.
SvaraRaderaNu märker jag hur frasen "När det kommer till" håller på att befästas som ett alternativ till "När det gäller" eller "Vad det .... beträffar"
Ack ja. Men tänk hur bittert det måste ha varit för generationerna före oss att se "frukost" börja användas om morgonmålet...
Hm ... Jag kan störa mig på användandet av "även att" i stället för "Trots att ..." / "Även om ..."
SvaraRaderaMen - ack, som lärare får man sila myggen och svälja kamelerna, som det heter ... Det är också en ganska omöjlig kamp när "alla andra" gör fel, dvs man kan läsa i tidningar och så sådant som man själv försöker få eleverna att undvika.
Lustigt, jag sitter just och tvättar en från danska översatt text, där både spendera används fel och det lilla "att" nästan helt gått förlorat. Inte bara lärare ställs inför detta, men det vet du ju. Och med tacksamhet noterar jag att du tar dig an språkfrågor i en tid "när alla andra" gör fel (för att nu inte tala om de förbannade anglicismerna som Johan här ovan ger exempel på)
SvaraRaderaMm, anglicismer förtjänar ett eget inlägg, eller två ...
SvaraRaderaHåller med om 'spendera en vecka', det är ett klumpigt lån. Det heter tillbringa. men det kanske är ett uttryck för att tid numera är pengar och att kopplingen till "spendera tretusen kronor" därmed skulle framstå som given.
SvaraRaderaLäser just nu Laxness "Fria män" med ett övermått av skruvade och underfundiga berättelser och mängder av just underskruvade, snirkliga formuleringar om figurerna och vad de säger och gör. Boken har just kommit ut i en ny översättning såg jag, Per Wirtén skrev om den i en rätt tankeflyktig anmälan i Expressen, och med tanke på hur Austen m fl översätts allt mer lättsmält och nedmonterande så får jag nog titta på hur den nya versionen klarar av dessa bondsluga vändningar som svänger mellan, eller tvinnar samman, sarkasm, diskret satir och sympati.
Det beror väl på vilken typ av text det är, tycker jag. Om det är dramatik, eller talspråksdialog tycker jag mycket väl att man kan försvara: "Jag kommer flytta till Stockholm ". Spendera en vecka låter däremot alltid som en anglicism.
SvaraRaderaFör övrigt minns jag den stilla frid som utvecklade sig när min mor på sin tid satt och rättade uppsatser.
Eva, javisst, och jag tycker nog att skönlitterär prosa kan kosta på sig vissa oegentligheter, såsom satsradning, som kan ge en text en viss rytm, medan sådan i en sakligare text kan se konstig ut.
SvaraRadera"Frid" är kanske inte det som utvecklar sig när jag rättar/läser uppsatser. Eller - jo, åtminstone tycker katterna om det, för de har lärt sig att jag blir sittande länge med bunten, så de lägger sig gärna över mitt bröst.
Ursäkta denna oblyga anglicism: you have to know the rules to break them.
SvaraRaderaJag är helhjärtat positiv till vilka skändningar av den påstådda språkriktigheten som helst, strukna infinitivmärken och anglicismer inräknade, försåvitt de fyller ett syfte och talaren kan motivera dem. Däremot, och här är jag benhård, som människa och akademisk lärare, bör i undervisningssammanhang det mest korrekta idiomet läras ut. Det är en fråga om elementär behärskning av språkregler, som krävs för samhällelig framgång (så är det inte alltid, jag vet, men ändå); det är en demokratifråga. Sedan kan man gärna bryta mot reglerna. Själv är jag förtjust i satsradningar där regelboken väl skulle säga semikolon.