Jaha. Vad bryr jag mig om nationaldag. Jag är inte svensk! Den enda identitet jag har är norrlänning, och det är något helt annat. I filmen The Commitments säger en av musikerna att irländarna är svartingarna i det brittiska öriket, och det kan jag också känna, att norrlänningarna är de hunsade och utnyttjade i Sverige. Norrland ska plundras och skövlas. Det finns väl ingen genuin svensk personlighet, åtminstone ingen som passar mig. Det spelar ingen roll var jag bor; det är Norrland ändå, Norrland i min själ. Jag kan inte formulera en mening på ett svenskt språk: allt sker på norrländska, och det är något som ligger djupare än dialekt, prosodi, djupare än ordval och grrrammatik. Jag är inte svensk! - säger jag, när jag ser Eric Hamrén och kungen och Robin Söderling och Tomas Tranströmer och Ingar Kampfrad och Jan Troell och Camilla Läckberg. Men - äsch - - -
Till det kan man väl bara lägga det faktum att vår monark idag stod i Eslöv och talade om friheten "eftersom vårt land aldrig ockuperats av främmande makt". Det säger han i Skåne!!! Inte ens den kunskapen har sipprat in genom slottsmurarna.
SvaraRaderaHm Thomas, det är någon annans monark..
SvaraRaderaJag hyllar det svenska språket. Hjalmar Söderbergs, Sara Lidmans, Lena Nymans svenska språk. Blåsippan hyllar jag också. Och våra svenska natur-liga efternamn: Lindmark, Söderberg, Åkermark, Ek, Alm, Flodström ....
SvaraRaderaMm ... Det svenska motspråket, stretspråket. Trotsspråket.
SvaraRaderaNär jag bodde i Paris saknade jag svenska språket så mycket att jag t o m läste DN, som besatt. Och lyssnade på inspelade Sommarprogram - samma program om och om igen.. Katarina Frostensons och hu va (nu) Bodil Malmsten. Säkert 50 gånger vardera! Katarina Frostenson talade om Jonas Love Almqvist, om hålet där.. något skulle vara, minns inte vad bara (efter 25 genomlyssningar?). Och om månen. Hon har en betvingande röst. Bodil spelade Human Behavior med Björk som var helt ny då. Svenskan är hårt och kantigt och kargt och skönt.
SvaraRadera50 gånger är inte 25.. jag delade en gång för mycket.
SvaraRaderaOch jag är visst väldigt "random".. funderade på att det är svenska språkET som är hårt och kantigt etc.. och kom att tänka på att han heter CARL Jonas Love. Hette.
SvaraRaderaMm, jag minns Frostensons sommarprogram, och att hon talade om det, även om det nu är rätt länge sen. Jag minns också en gång på 80-talet, 1987, då BM talade, och jag dagen efter köpte Paddan & branden, och att jag innan det knappt läst en rad poesi.
SvaraRaderaFast det paradoxala är ju att svenskan har ett semantiskt sett ofta kantigt, strävt uttryck, men samtidigt är ett välljudande språk: ett av världens mest vokalrika, och tydligt sångbart sen. Men det upptäcker man inte förrän någon påpekar det - jag såg inte det välljudet förrän jag läste lingvistik.
SvaraRaderaHar du noterat Madeleine Erikssons avhandling om Norrlandsbilden? Ur pressinfon på nätet:
SvaraRadera"Omoderna och bakåtsträvande människor som bor i en avfolkningsbygd. Dessa negativa och stereotypa bilder av norrlänningar och Norrland har funnits länge och upprepas ständigt.
– Sverige vill gärna framstå som en modern och urban nation. Den självbilden förstärks av att människor och platser som inte passar in beskrivs som annorlunda, menar kulturgeografen Madeleine Eriksson i sin redan mycket uppmärksammade avhandling vid Umeå universitet."
Detta framstår faktiskt på flera sätt som ett slags motbild också till bilden i Finland av finlandssvenskarna, som urbanare, finare, bättre än finnarna. Det mångtydigt ironiska "svenska talande bättre folk" används ofta om hela gruppen, också de som bor i periferin, t ex här uppe i Österbotten.
Också detta föremål för en ny avhandling, av sociologen Riie Heikkilä vid Helsingfors universitet.
Nä, den har jag missat: den har helt enkelt inte blivit belyst här i mörkaste Småland ...
SvaraRaderaDet roliga är väl att Stockholm nästan uteslutande består av inflyttade norrlänningar ...