Bernur tackar (inte) för sig

Nu överger jag det gamla bloggskeppet, innan råttorna börjar knapra på mig, alternativt bränner den gamla bloggbron, och testar vad som sker här, på den otympliga adressen "howsoftthisprisonis.blogspot.com" (adressen bernur var upptagen av någon som för tre år sedan gjorde tre inlägg och sedan försvann). Jag har funderat på vad jag har gjort under de år som har gått sedan jag startade bernur våren 2006: jag har fått skriva i tidningar som Axess, Svenska Dagbladet, 10-tal, Fantasin, nätsajten Ett lysande namn; jag har gett ut en bok om Virginia Woolf, och fått ett stipendium från Bonniers - allt tack vare bloggen, ja, och fått läsare från både väntat och oväntat håll - djärva läsare, oförskämda (men aldrig riktigt (tillr)äckligt oförskämda) läsare, noggranna läsare, ja i all korthet, helt suveräna läsare, och det må låta som flosklarnas floskel, men en anledning till att jag hinner och orkar är förstås detta (gen)svar, där jag alltid känner mig tacksam, bekräftad och sedd av skarpa(re) ögon.