Novellförfattarna bygger en bro

För någon vecka sedan skrev jag om noveller, och förvisso: novellboom är det väl alltid, eller har varit sedan tidigt 90-tal, då alla svenska författare skulle skriva smutsig Carver-realism. Men hur populärt var det egentligen? Bokförlagen verkar vara måttligt intresserade av genren. I Svd läser jag om ännu ett försök att ruska liv i den här avsomnade boomen, och tja, lycka till att hitta läsare, säger jag bara, om än på platta skärmar eller på böcker i pixi-format. Håkan Bravinger på Norstedts har ingen aning om varför novellförfattarna i USA lyckas hitta sin marknad: men det beror bland annat på - som jag också har sagt förr - att det i USA finns tidskrifter - inte nödvändigtvis litterära, utan tidskrifter i allmänhet - som satsar på noveller i något längre format, att det finns en skola, en tradition, förebilder från det förflutna att pröva sina alster mot. Novelläsning ingår också i deras utbildning på ett annat sätt än i Sverige: kort sagt har novellen högre status, medan den här ses som en kusin från landet, något perifert i förhållande till den allsmäktiga och okränkbara romanen - - -