Går det att skriva
en diktsamling på åtta dagar? Ja, om du frågar finlandssvenske Peter Mickwitz,
som i sin nya bok ”solen går ner det verkar omöjligt” utgår från talet åtta,
och under en dryg vecka skriver åtta dikter om dagen, inalles 64 dikter. Dessa
låter han sedan vara oredigerade.
Det låter förstås
lättsinnigt, och experimentet är kanske inte hela tiden givande. Dock finns det
något befriande i det ogarderade skrivandet. Han beskriver det han har framför
sig, och något meditativt finns det allt i det närstående. På ett försynt sätt
skärps vår uppmärksamhet inför de bekanta inslagen i vår tillvaro. Jag har läst flera av Mickwitz tidigare böcker, och han brukar vara påhittig och småbusig, men sällan har han varit så utmanande som i denna.
Vad händer om vi
slutar utöva självcensur, om vi bejakar ett mer frigörande
förhållningssätt? Kanske vi ställs öga
mot öga med en ny sorts ärlighet: ”världen kommer inte att gå under, det gör
mig / outsägligt ledsen, i ljuset av undergången / såg jag allt, nu har jag
bara mörker, / kan någon hjälpa mig tillbaka”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.