solen går ner det verkar omöjligt, Peter Mickwitz, Förlaget

Går det att skriva en diktsamling på åtta dagar? Ja, om du frågar finlandssvenske Peter Mickwitz, som i sin nya bok ”solen går ner det verkar omöjligt” utgår från talet åtta, och under en dryg vecka skriver åtta dikter om dagen, inalles 64 dikter. Dessa låter han sedan vara oredigerade.

Det låter förstås lättsinnigt, och experimentet är kanske inte hela tiden givande. Dock finns det något befriande i det ogarderade skrivandet. Han beskriver det han har framför sig, och något meditativt finns det allt i det närstående. På ett försynt sätt skärps vår uppmärksamhet inför de bekanta inslagen i vår tillvaro. Jag har läst flera av Mickwitz tidigare böcker, och han brukar vara påhittig och småbusig, men sällan har han varit så utmanande som i denna.

Vad händer om vi slutar utöva självcensur, om vi bejakar ett mer frigörande förhållningssätt?  Kanske vi ställs öga mot öga med en ny sorts ärlighet: ”världen kommer inte att gå under, det gör mig / outsägligt ledsen, i ljuset av undergången / såg jag allt, nu har jag bara mörker, / kan någon hjälpa mig tillbaka”.