Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde, Nina Björk

Lika högt i tak som det är i Nina Björks kök, lika lågt i tak är det i den svenska debatten som vill att hon ska klä sig i säck och aska och ”leva som hon lär”: den slutsatsen kan man i alla fall dra efter att ha följt de ynkliga reaktionerna på den DN-intervju som gjordes i samband med lanseringen av Björks nya bok Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde.

Jag tycker alltid om att läsa den här författaren, och det har jag gjort sedan hon gjorde succé med sin debut Under det rosa täcket på 90-talet. Vore den här boken inte så styggt formgiven skulle jag nog också ha köpt den, i stället för att ha väntat på att bibliotekets exemplar skulle bli tillgängligt.

Här menar hon att utopin om ett bättre samhälle har ersatts av drömmen, och det är individen som tjänar på att drömma. På sätt och vis bildar den här boken mer en fortsättning på hennes avhandling om Locke, Mill och Benedictsson (Fria själar), att vi som lever är en del av något större. Vi glömmer ständigt detta – hur vi hör ihop med varandra, och att det vi gör påverkar andra människor.

Det finns en direkthet i tilltalet hos Nina Björk: det är de uppkavlade ärmarnas stilistik. Hennes famösa artikel om ”skitdrömmar” fick stort genomslag, men det handlar ju om en genuin längtan efter förändring, att det här nuvarande livet är ett skitliv och att vi förtjänar bättre. Individen i centrum och att frivilligt bli nersövd i gullegull – tycker du att det låter människovärdigt?

Drömmarna som kommer till oss och tar över, de är projektiler från tidskrifter som Mama, som ingjuter konsumtionsbegäret. Ja, och Björk är lysande när hon är på det här bitska humöret, och behöver inte göra mycket mer än att lyfta fram avslöjande godbitar från lakejernas produktion. Homestyling har ersatt religionen som opium för folket. För vi måste unna oss! Lite guldkant på tillvaron. Lite livskvalitet. Lite vardagslyx.

Det blir ett njutningstvång, menar Björk syrligt. Omgivningen förändrar oss, och försöker ingjuta det dåliga samvetet i trivselimperativet. Däri ligger bokens varning, för vad händer med oss när vi förställer oss, inte hyser känslor som är äkta. Elegiskt skriver hon om hur politiken har förändrats från att hysa kollektiva visioner till individuella drömmar, där vi röstar utifrån vad som gynnar den egna plånboken. En svartmålning, kanske du invänder, men då ignorerar du den faktiska samhällsdiskursen. Björk tvekar inte: ”Jag ser valrörelsen 2010 som ett långt farväl till den politiska människan. Ett långt farväl till hon som tänker gemensamt, kollektivt, solidariskt. Till hon som vet att tiden är öppen, att nästan allt är möjligt att göra annorlunda.”

Nina Björk har en dröm utopi. Hennes bok är en vädjan om ett annorlunda samhälle där egoismen ersätts av just solidaritet, där prestationer inte kräver någon annan belöning än glädjen i själva prestationen. Men det räcker ju inte med individnivån, det är samhället som måste peka ut riktningen. Som Morrissey sa till den stackars musikjournalisten som inför honom beklagade sig över alla dåliga tv-program och stolt förklarade att han slängt bort sin tv-apparat. Efter att ha fått det bekräftat att det var ett principiellt beslut avfärdade Morrissey honom med orden ”your neighbours must be very proud of you.”

Att jag avstår från att köpa Nina Björks bok är delvis i linje med den tanke Björk framställer: du skall icke äga. Jag lånar boken, men behåller dess tankar. Tänk på att det ofta är det motsatta förhållandet!