Lika högt i tak som
det är i Nina Björks kök, lika lågt i tak är det i den svenska
debatten som vill att hon ska klä sig i säck och aska och ”leva
som hon lär”: den slutsatsen kan man i alla fall dra efter att ha
följt de ynkliga reaktionerna på den DN-intervju som gjordes i
samband med lanseringen av Björks nya bok Lyckliga i alla sina
dagar. Om pengars och människors värde.
Jag tycker alltid om
att läsa den här författaren, och det har jag gjort sedan hon
gjorde succé med sin debut Under det rosa täcket på
90-talet. Vore den här boken inte så styggt formgiven skulle jag
nog också ha köpt den, i stället för att ha väntat på att
bibliotekets exemplar skulle bli tillgängligt.
Här menar hon att
utopin om ett bättre samhälle har ersatts av drömmen, och det är
individen som tjänar på att drömma. På sätt och vis bildar den
här boken mer en fortsättning på hennes avhandling om Locke, Mill
och Benedictsson (Fria själar), att vi som lever är en del
av något större. Vi glömmer ständigt detta – hur vi hör ihop
med varandra, och att det vi gör påverkar andra människor.
Det finns en
direkthet i tilltalet hos Nina Björk: det är de uppkavlade ärmarnas
stilistik. Hennes famösa artikel om ”skitdrömmar” fick stort
genomslag, men det handlar ju om en genuin längtan efter förändring,
att det här nuvarande livet är ett skitliv och att vi förtjänar
bättre. Individen i centrum och att frivilligt bli nersövd i
gullegull – tycker du att det låter människovärdigt?
Drömmarna som
kommer till oss och tar över, de är projektiler från tidskrifter
som Mama, som ingjuter konsumtionsbegäret. Ja, och Björk är
lysande när hon är på det här bitska humöret, och behöver inte
göra mycket mer än att lyfta fram avslöjande godbitar från
lakejernas produktion. Homestyling har ersatt religionen som opium
för folket. För vi måste unna oss! Lite guldkant på tillvaron.
Lite livskvalitet. Lite vardagslyx.
Det blir ett
njutningstvång, menar Björk syrligt. Omgivningen förändrar oss,
och försöker ingjuta det dåliga samvetet i trivselimperativet.
Däri ligger bokens varning, för vad händer med oss när vi
förställer oss, inte hyser känslor som är äkta. Elegiskt skriver
hon om hur politiken har förändrats från att hysa kollektiva
visioner till individuella drömmar, där vi röstar utifrån vad som
gynnar den egna plånboken. En svartmålning, kanske du invänder,
men då ignorerar du den faktiska samhällsdiskursen. Björk tvekar
inte: ”Jag ser valrörelsen 2010 som ett långt farväl till den
politiska människan. Ett långt farväl till hon som tänker
gemensamt, kollektivt, solidariskt. Till hon som vet att tiden är
öppen, att nästan allt är möjligt att göra annorlunda.”
Nina Björk har en
dröm utopi. Hennes bok är en vädjan om ett
annorlunda samhälle där egoismen ersätts av just solidaritet, där
prestationer inte kräver någon annan belöning än glädjen i
själva prestationen. Men det räcker ju inte med individnivån, det
är samhället som måste peka ut riktningen. Som Morrissey sa till
den stackars musikjournalisten som inför honom beklagade sig över
alla dåliga tv-program och stolt förklarade att han slängt bort
sin tv-apparat. Efter att ha fått det bekräftat att det var ett
principiellt beslut avfärdade Morrissey honom med orden ”your
neighbours must be very proud of you.”
Att jag avstår från
att köpa Nina Björks bok är delvis i linje med den tanke Björk
framställer: du skall icke äga. Jag lånar boken, men behåller
dess tankar. Tänk på att det ofta är det motsatta förhållandet!
Underbart att du uppmärksammar Nina Björk; en av mycket få röster som håller tanken om en annorlunda, generösare,gemensammare värld vid liv.
SvaraRaderaJaa, det är nästan så att man blir lite kär i henne ...............
SvaraRadera